Trots matlådan med falukorv och mos ville Plura och Eldkvarn hellre upp och spela på folkets husscenen i Skärblacka. Men först skulle NBF bli klara.
Två magiska kvällar står för dörren. Eldkvarns sista spelningar, 25 och 26 juli. Naturligtvis vill man – ja, bör man – vara på plats. Ytterligare två konserter ska läggas till den långa rad som jag har sett, hört och skrivit om under årens lopp. Vissa av dem sticker ut mer än andra.
Som den i Skärblacka Folkets hus den 4 december 1981.
En av de första spelningarna jag var på med Eldkvarn.
Oförglömligt? Ja. Men bra? Nja. Fast det var inte Eldkvarns fel lika mycket som Norsholms Befrielsefronts. Det säregna bandet, punk långt innan punken, arrangerade aftonen och medverkade själva som förband. Och ändå inte. NBF ville att det skulle vara en konsert på lika villkor och körde följaktligen även de två set och höll på i ett par timmar. Minst. Det var som att de aldrig ville sluta spela.
Under tiden satt Eldkvarn i logen ute i köket och väntade och blev allt surare. Det var också då fotograf Inge Hallberg tog den ikoniska bilden på Plura med matlådan med falukorv och mos. Plura har sett gladare ut. Trots falukorven. Men humöret lyfte något när Sverker Ydén i NBF offrade sig och åkte in till Norrköping och hämtade ett par backar öl som tröst och för att NBF själva ogenerat skulle få fortsätta att spela.
Jag minns ännu mitt eget vittnesmål från kvällen. Skakande läsning:
”Det blev både ett och två set med NBF och låtarna blev allt längre och konstigare. När kvällen blev sen stod denna märkliga orkester ännu och malde i oändliga solon och tänjde ut både ’Urannatten’ och ’Vilda vila’ till en bristningsgräns som fick Allman Brothers Bands tidiga liveplattor att påminna om snabba popsinglar.
Eldkvarn väntade tålmodigt i logen. Matlådorna var uppätna. Jag var där med bröderna Carlsson och i början satt vi rakryggade på varsin pinnstol i hörnet. Pigga och nyfikna. Med tiden sjönk vi allt längre ned längs ryggstödet. Halvlåg. Bytte ställning. Nickade till. Hämtade luft ute på verandan i den kyliga bruksluften. Mot slutet, när NBF motvilligt närmade sig sina sista ackord, hade vi skjutit ihop flera pinnstolar på rad så att man verkligen kunde ligga ned och sträcka ut sig.”
Under avskedskonserterna kör Plura och Eldkvarn utan förband.
När Eldkvarn sent omsider gick upp på scenen, körde de framför allt låtar från "Genom ljuva livet" som kommit tidigare under året. Jag minns det som oerhört bra. Och i efterhand har NBF naturligtvis förlåtits. Det är en merit att ha sett det finfina kultbandet live. Men det känns tryggt att Eldkvarn inte har något förband den här gången.