Klipp med mormor och morfar från Marias kortfilm.
Maria Lundström kände sig alltid nära sin mormor Greta, men allting vändes upp och ner när Greta och morfar Gunnar tog livet av sig tillsammans. Då var Maria 13 år gammal.
– Mormor var ju alltid så glad och de hade det väl bra, varför ville de dö?
– Jag hade barnbilden av mormor, hon lagade god mat, skrattade och var sådär lite tokig. Jag visste nog väldigt lite om henne egentligen.
Efter att Greta dog har Maria alltid haft en längtan efter att få veta mer om henne.
– Inom familjen pratade vi inte så mycket om vad som hade hänt och när jag fick veta att mormor skrivit dagbok i hela sitt liv började jag nitiskt läsa dem, från början till slut.
Dagböckerna har sin början på 40-talet. Mormors syn på stora historiska händelser, som exempelvis månlandningen, finns med och hela familjehistorien. Hon skrev i dagboken ända fram tills dagarna innan hon dog.
Mormor Gretas dagböcker.
Intresset för film kom när Maria läste Kultur, samhälle och mediegestaltning på universitetet. Då föll det sig självklart att utforska mormors liv genom att göra en film, det blev hennes första egna projekt efter att hon tagit examen.
Filmen ”Där vi ses nu” har varit en viktig process för familjen.
– Vi har alla blivit så berörda av innehållet i dagböckerna, vi visste inte hur illa det var med hennes inre kamp.
Människorna runt Greta förstod att hon inte mådde bra psykiskt, men det var ingen som pratade om det. Hon försökte hålla skenet uppe och skrev istället om det i sina dagböcker.
Morfar Gunnar mådde inte psykiskt dåligt men fick flera slaganfall, så de var båda oroliga över att de skulle behöva flytta från gården de levde på. De levde enkelt, ända in på 90-talet hade de ingen dusch och de tvättade sig genom att hälla hinkar med vatten på varandra. Rädslan för att någon skulle bli ensam kvar var stor.
Maria Lundströms kortfilm "Där vi ses nu" har gjorts för att hedra minnet av mormor Greta. De delade bland annat kärleken till skogen.
– De bodde hos oss en period innan de dog, men man är ju aldrig beredd på att detta kan hända. Det sista Greta skrev i dagboken innan de dog var att hon behövde opereras i magen, det var inget vi kände till, säger Maria.
Även om det har gått 25 år sedan hennes mormor och morfar tog sina liv, finns en stor samhörighet mellan Maria och Greta. Deras intressen, temperament och samma kärlek till skogen.
– För mig är det som att komma hem, det är där jag hör hemma.
Maria berättar att det finns ett foto på mormor där hon sitter på en sten mitt i lingonriset och ser så lycklig ut i solskenet.
– Där har hon själv skrivit kommentaren: ”Greta, där hon trivs som bäst”. Då känner jag, det skulle lika gärna kunna vara jag som sitter där.
"Greta, där hon trivs som bäst".
”Där vi ses nu” har visats på Sveriges kortfilmsfestival men även i Svenska Kyrkans regi vid tre tillfällen med tillhörande diskussion och frågestund.
Mormor Greta hade sin egen tro, men tyckte väldigt mycket om Svenska Kyrkan och därför ville Maria visa filmen där för att hedra hennes minne.
– Det är viktigt hur man kan jobba med tro och psykisk ohälsa, framförallt hos äldre och det väcker något hos människor.
Greta skrev:
”Man ska ju vara glad om man håller sig tätt intill Jesus, men det är väl jag som gör fel som vanligt”.
– Hon tänkte att det var något hon gjorde fel hela tiden, att hon var inte bra nog på att må bra helt enkelt.
Maria Lundström, där hon trivs som bäst.
Framåt vill Maria gärna visa filmen i kyrkan och på andra ställen, kombinerat med en samtalsstund efteråt där tankar kring det viktiga ämnet psykisk ohälsa lyfts.