Överraskningarna duggade tätt denna kväll, glada som mindre roliga. Det var lapp på luckan på Crescendo. Fullbokat. Överfullt. Och allt för att Violet Green & All Between kom med sin föreställning och hyllning till kvinnliga bluespionjärer. Ett band med sex rutinerade kvinnor med olika musikaliska rötter redo att skriva – eller snarare spela – om bluesens historia. För den är till stor del en kvinnohistoria. Från Mamie Smith, som gjorde den första skivinspelningen av en afroamerikan 1920, till giganterna Ma Rainey och Bessie Smith och vidare till en rad mindre kända bluessångerskor.
Så Violet Green & All Between har historier att berätta, ett klassiskt feministiskt bluesarv att förvalta och musikaliskt är det inget fel på deras prestationer. Elsie Petrén har sugande saxsolon, Anna Hammarsten och Jenny Fall sporrar varandra att sjunga rivigare och rivigare. Och bandledaren Ulla Wrethagen showar när hon gestaltar Lucille Bogan – som under pseudonymen Bessie Jackson sjöng de rättframma och mest barnförbjudna texterna – i "Shave 'em Dry". Sångerskorna av vaudevillebluesen var inte bara frigjorda, de gjorde sig också fria genom sina framgångsrika karriärer. Sex var viktigt - men inte nödvändigtvis män. Lucille Bogan sjöng om "bull dykes" som kunde göra allt som en man kunde.
Så de viktigaste förutsättningarna fanns för att göra det här till en bluesfest. Men Violet Green & All Between snubblar på sina egna ambitioner. Varje sång ska introduceras, alla ska prata och utöver det finns ett bildspel med de viktigaste fakta. Så konserten skär sig mellan den pedagogiska föreställningens torrhet och den mustiga bluesens musikaliska uttryck. Den artigt uppskattande Crescendopubliken är inte heller med helt på noterna, tempot blir lågt. Lågbudgetrekvisitan och klädernas halvmesyr förstärker uttrycket; vore det en ABF-studiecirkel skulle det svänga.
Det är synd, för här finns den bärande grunden till en rejäl och påkostad show. Violet Green & All Between måste bestämma sig: vill de vara blues eller bara föreställa blues? Jag är övertygad om att när de vågar lita mer på kvinnobluesens inneboende kraft kommer allt att ordna sig till det bästa.