”Magnus Bard möter EWK” är en retrospektiv som spänner över flera decenniers produktion med bilder från såväl svensk press som stora internationella utställningar.
– Jag ser som min uppgift att väcka läsarens intresse för politik. En fungerande demokrati är beroende av engagerade och upplysta medborgare. Med mina teckningar försöker jag, med olika knep, att engagera till ställningstaganden, säger Magnus Bard.
Själv har han svårt att urskilja utvecklingslinjer i sitt eget skapande. Men att se de stora sammanhangen i samhället, hur saker hänger ihop, lyfter han fram en styrka han har som människa och satirtecknare.
– Men jag är tyvärr dålig på att minnas detaljer.
En del gamla bilder som han själv tycker har blivit riktigt bra har kommit till av en slump, berättar han. Ett sådant exempel visar en knäböjande man som desperat undrar "Varför?" när en mansgestalt riktar ett vapen mot honom. Svaret blir: "Därför". Den starka bilden av mänsklig utsatthet och våldets grymhet var från början en liten extrabild för en kolumn.
– Mannens pose har jag snott från filmaffischen till bröderna Cohens film "Millers Crossing". Den var så värnlös, berättar Magnus.
– Jag förstod inte då att jag skulle tycka att de var bra så lång tid efteråt. Men bilden kan stå för alla konflikter. Den går på känsla och härmar barns sätt att resonera.
Är enkelhet något som kännetecknar en bra satirteckning?– Ibland. Men jag måste kosta på mig att vara krånglig ibland. Jag vill också att det ska finnas något att upptäcka i bilden. Den får inte vara för banalt tydlig.
– Men det är alltid en balans hur mycket information man ska ge. Det får inte bli för roddigt. Och tidningsläsarna ska gärna få känna sig lite smarta, då bondar vi lite.
Magnus Bards bilder känns igen från bland annat Dagens Nyheters ledarsida och Kommunalarbetaren. Men några av tidningsbilderna har fått nya original i utställningen, exempelvis "På Freuds divan", en bild av en morot med Donald Trumps anletsdrag liggande på en divan inför psykoanalysens fader som har ett tufft jobb att analysera presidenten.
– Jag satt och kämpade för att åskådliggöra Trumps vansinne och magnifika enfald. Men hans orange hårfärg hjälpte mig. Jag ville visa hur Trump är fångad i sin egen dumhet, i sin egen kropp. Det är sällan jag gör bilder som jag själv tycker är så här pass bra, och då skiter jag nästan i vad andra tycker.
Magnus Bard har mottagit flera priser genom åren. Bland annat belönades han 2012 med EWK-priset och han har också ställt ut på museet tidigare.
– Magnus var med i vår allra första utställning när EWK-museet öppnade 2009. Sedan dess har jag haft privilegiet att arbeta med Magnus i många sammanhang, såväl svenska som internationella. Förutom att han är en briljant tecknare så är han en enastående ödmjuk, varm och intelligent person som alltid kan överraska mig med helt nya tolkningar på saker jag självklart tror att jag har stenkoll på. Med Magnus skrattar och tänker jag. Hela tiden, säger Carina Milde, Intendent EWK-museet.
Han är bosatt i Vallentuna men kommer från Västerbotten. Men har lokal anknytning till Norrköping genom fadern som växte upp i stan.
Utställningen visas 20 januari 2018 till 1 maj 2018. Magnus Bard och Johannes Åman, ledarskribent Dagens Nyheter, medverkar på lördagens vernissage.