Bråddgatan är nästan öde denna kväll. Kylan har slagit till och mörkret har precis fallit. En upplyst skylt talar om att vi har hamnat rätt - på Meze.
Arabiska toner ljuder i högtalarna när vi tar klivet in i restaurangen. Taket liknar nästintill en stjärnhimmel, med alla dess täta spotlights och till höger skymtar en leopardmönstrad sittplats.
Där, längst bak i lokalen, finner man ett frånskilt "chambre separé" med djupröda väggar och med rött tyg som ligger utspänt från lampan som vackra "bågar" i taket, något som påminner om sagan Tusen och en natt.
I övrigt är lokalen stilrent inredd, med beigemålade väggar och mörketsade möbler. På samtliga bord lyser eleganta ljuslyktor.
Innan besöket har vi läst på restaurangens hemsida att ordet "meze" syftar på både kalla och varma smårätter i Mellanöstern och kan vara såväl en enkel fika eller en måltid bestående av flera rätter. Mezerätterna menar man är en livsstil och ett sätt att umgås på. Vår nyfikenhet har väckts på utbudet från det libanesiska köket och vi beställer därför en avsmakningsmeny med ett antal små rätter, på libanesiskt vis.
Först ut till bordet serveras de kalla smårätterna - Zejtun (örtmarinerade oliver), Ardishok (citron- och vitlöksmarinerad kronärtskocka), Apprach (fyllda vinbladsrullar, ris och kryddor), Fattoch (kryddig grönsakssallad med rostat libanesiskt bröd). Till dessa små kalla rätter serveras även små skålar med tillhörande röror; Hummus (kikärtsröra), Laban Beltoum (libanesisk yoghurt med vitlök, mynta och kryddor), Tzatsiki (yoghurt med vitlök och riven gurka), Taratour Tabagh al Geg (kycklingröra med yoghurt och sesampasta).
Vi börjar med salladen. Tomat, gurka, skivad rödlök och plocksallad, har en härlig aromatisk smak av lime och orientaliska kryddor från en dressing som slungats i salladen. Salladen täcks av ett tunt libanesiskt bröd som rostats till krispiga chips. Kryddorna och limesaften tillsammans med övriga smaker visar sig vara en riktigt bra början på mezerätterna.
Vinbladsrullarna som är fyllda med ris och kryddor tar slut alldeles fort, så välsmakande var de. De är kryddiga, utan att vara för starka. Vi doppar dem i aubergineröran med yoghurt vilket skänker tuggan en mild, mjuk smak.
De citron- och vitlöksmarinerade kronärtskockorna är en ren njutning för gommen - skockorna är syrliga (här har man inte varit snål med citronsaften) och vitlökssmaken anas bara lite lätt. Skockorna väljer vi att inte doppa i någon röra, för att njuta extra mycket av de härliga smakerna.
De örtmarinerade oliverna, däremot, får sig ett "dopp" i både hummusen och tsatsikin. Det slår oss att samtliga röror är fint blandade, så till den grad att de är rent av perfekta. Perfekta i den bemärkelsen att de inte varken är för tjocka, eller för lösa i konsistensen. En liten fåra i samtliga röror har fyllts med en sträng av olivolja.
När så sedan de varma smårätterna serveras till bordet känns det fräscht att först ha avnjutit och "grundat" med grönsaker i olika former.
Vi fortsätter vår kulinariska "resa" med att sätta tänderna i Meze’s lahmetagin, det vill säga minipizzor. Dessa minipizzor är gjorda på ett litet annat sätt än de pizzor man vanligtvis är van vid. Pizzabottnen är mjukare och glansigare och vi gissar att bottnarna innehåller mer olivolja än de "vanliga". Färsfyllningen på toppen doftar en blandning av bland annat kardemumma, svartpeppar och kanel. Spännande smaker och naturligtvis innehåller denna minipizza inte heller någon ost.
En annan spännande rätt var friterade bulgurvetebollar fyllda med nötfärs. Även dessa bollar, doftade gudomligt av libanensisk kryddblandning, där vi anade både muskotnöt, kryddpeppar och kanel. Vi noterar att rätterna är väldigt smakfyllda, men det blir aldrig för starkt. Vårt val av dryck, den libanesiska ölen Efes, är ett utmärkt sätt att släcka törsten till dessa små rätter. De ostfyllda filodegsrullarna hade en väldigt anonym smak, men med ett "dopp" i röran på den libanesiska yoghurten tog aromen av mynta och vitlök över. Spenatpirogerna innehöll glest med spenat, men räddades även den av de välsmakande rörorna.
Till sist serveras de grillade rätterna; kyckling, fläskfilé och med dessa rätter även tillbehör såsom grillade auberginer och champinjoner. Kycklingen och fläskfilén har fått tydliga mörka spår av kolgrillen. Dessvärre var de något torra när de serverades till bordet.
Det som däremot stod ut var det oansenliga brödet som det serverades på. I botten på det stora fatet, ligger ett stort vitt bröd, som kan liknas vid ett pitabröd som grillats och blivit brett med en slags tunn, kryddig tomatröra. Vi doppar det grillade brödet i rörorna - och njuter.
Men middagen är inte slut ännu. Till efterrätt beställer vi en libanesisk dessert - Kataif, som är små friterade knyten, fyllda med vaniljkräm. Efterrätten har toppats snyggt med pudrat florsocker och hackade pistagenötter. Smaken på knytena påminner om doften från friterade munkar under Norrköpings augustifestival och är väldigt söta.
Den andra desserten, chokladfondant, serveras med några läckert uppskurna färska frukter - apelsin, ananas, kiwi och äpple. Fondanten är precis som en mjuk och fuktig sockerkaka med chokladsmak. Visst är smaken bra, men sådär rinnig i mitten som en riktig chokladfondant ska vara, är den dock inte.
+: De goda rörorna.
-: Den något ovana personalen.