Goda slut på Färgargården

Pettson och Findus, Chopp Event, med Lasse Olofsson som Pettson och Julia Strandljung som Findus.

Foto:

Teaterrecension2016-06-07 14:35
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Färgargården, Norrköping, lördag 4/6

Det är en ljummen eftermiddag och Färgargården visar sig från sin mest charmerande sida. Framför ett av de gamla husen sitter en lång rad barn på de främsta stolarna. Längre bak blandas generationer och en och annan stadsbo cyklar förbi längs strömmen därnere. Under introduktionen trippar ett gäng hönor ut från en sidobyggnad och Johan Söderbergs musik ljuder snart i högtalarna.

Så gör de bägge huvudpersonerna entré och klockan har blivit fyra på morgonen. Findus börjar sin sedvanliga hoppning i sängen och Pettson blir, för minst hundrade gången får vi gissa, alldeles tokig. Publikens småttingar skrattar gott och så är storyn igång. I ett alldeles lagom tempo ska vi sedan följa berättelsen som, trots lite vänlig spänning där någonstans i mitten, naturligtvis slutar gott. En räv och grannen Gustavsson hinner vi också möta innan de 45 minuterna är till ända. Även det lilla dasset blir en viktig pjäs, jämte dagsljus och kvällsmörker, självständighet respektive beroende. Och så att tycka om varandra! Därtill en påminnelse om att vara uppmärksam på vad missförstånd kan leda till...

Att miljön är utsökt är självskrivet och Sven Nordqvists manus känns lika lagom lunkade som hans böcker. Scenografin är genomarbetad och väl avvägd och det är med en skön känsla vi lämnar teatern i den ljusa sommarkvällen.