Plötsligt är de bara där, med alla sina frågor och väskor. Kan det här vara vår plats? undrar de.
Ja, svarar barnen i publiken.
Teater Pelikanen ger "Folket flyger". Vi möter systrarna Lilly (Eva Carlsson) och Lydia ( Malin Kärrbrink) som förlorat sina föräldrar.
– Vi kommer från annanstans, konstaterar de.
De för oss direkt med in i sagans magiska värld. Här är allt möjligt. Som att se på någons fötter både var personen har varit och inte varit. Och att kunna flyga. Om man inte glömmer bort de magiska orden, vill säga. Mer än så ska inte avslöjas.
Så följer berättelsen om den riktigt eländiga båtresan. Galant hissas ett segel och vi dras med ombord. Det saknas inte inlevelse när sjösjukan får konsekvenser. Och dessutom finns ett läskigt lejon ombord som skrämmer de andra. Riktigt egoistisk är han.
– Jag är kung, bara jag, ryter lejonet och boxas i luften.
Kan han möjligen lära sig att samarbeta?
Sist får vi besöka Jättens trädgård. Det var där de lekte en gång, och nu flyr de dit i tanken, när verkligheten blir för svår.
– Det är som att dö att lämna sitt land, säger Lydia.
Teater Pelikanen träffar så rätt i tiden med "Folket flyger". Scennärvaron är stark, samspelet tajt och övergångarna eleganta. Det finns inte en död sekund under den 35 minuter långa föreställningen där allting synes ha ett syfte och en funktion.
Trots intensiteten hinner små som stora bli berörda. Vi får skratta åt makten och de förbannade krigens dårskap och känna medkänsla med de som tvingats lämnat sitt land, sitt allt.