Gubbar som gräver och gläder
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Färgerna är också Tidholmskt starka, fond och sittplädar för barnen i kraftfullt blått, mot vitt dansgolv och plastkuddar i olika färger och former. Dansarna ligger som en stor färgklick på golvet i lysande orange jobbaroveraller.
Musikerna Ville Engström och Anders Molin på gitarr och bas får hälsa välkomna och dra igång det hela, men så snart de gjort det är jobbargubbarna på benen. De gräver, hamrar, krattar och sågar.
Lisa Stolt och Magdalena Eriksson arbetar samspelt, med små nyansskillnader dubblerar de sina rörelser. Förvandlingarna är otaliga inom ögonblickets tidrymd. De är två maskiner med svängande arm, i nästa nu är de jobbargubbarna som kör truck, nu bär de något, nu är de något annat, nu något femte. Varje associationsföljd ackompanjeras av sin musik, stillsam, rockig, lätt och tung.
Fantasi och humor går hem, såväl hos den vuxna delen av publiken och den yngre, mer återhållsamma. Mycket är föreställande figurer, annat är bara lekfulla rörelser, som händer som sätts bredvid varandra. Och mitt i musikernas kaffepaus, till verkstadsrytmer, tar ett riktigt rejält bygge vid.
Lisa Stolt förmedlar värme och rörelseglädje. Se här, jag leker med min kropp, lek ni också, är hennes budskap. Magdalena Eriksson är uppenbarligen inkastad ganska sent, hennes namn står inte i programmet, och hon måste lägga koncentrationen på dansen, som inte är helt synkroniserad. Varför inte släppa det ihågkomna leendet och göra en annan gubbe, en med den koncentration som krävs?
Efter föreställningen bjuder dansare och musiker in till dansverkstad. Ser ni, den här kudden, vad har den för form? Rund, ja. Och den här? Fyrkantig. Nu ska vi göra en stor rund ring tillsammans, och en liten. Och en fyrkant. Vilka skarpa hörn. Nu går vi i en fyrkant.