26 november
Jonas Gardell är ständigt aktuell. Under 30 års tid har han underhållit, skapat debatt och kämpat för frågor som hbtq-personers rättigheter och upprättelse för aidsoffer. Under lördagskvällen får publiken följa med på hans resa.
Scenen i Louis de Geer-hallen är prydd med rekvisita från hans olika shower. Mellanmjölkspaketet, de glittriga vingarna och Skarpnäcks tunnelbaneskylt känns igen. Förväntan ligger i luften, i det fullsatta konserthuset finns beundrare i alla åldrar. Skratten tar genast vid när den gråa tanten i tweed med rödbågade glasögon, intar scenen. Representanten från kultur- och fritidsnämnden, hälsar välkommen, presenterar showen och fnissar åt ordet kultur: kul tur. I nästa stund står Jonas Gardell där, som sig själv, och berättar hur han letat i sina garderober och hittat många karaktärer, som exempelvis kulturtanten.
I rappt tempo avverkar han statsministern, IS, vhs-kasetter, telefonkataloger och kabel-tv med porr. Genast får han en härlig kontakt med publiken, som brukligt är det några på främre raden som blir lite extra uppmärksammade. Gardell säger att han visserligen står ensam på scenen, men är tillsammans med alla i publiken.
Resan blir hoppig men med stor igenkänning. Den förändring som skett i samhället, men också i Gardells privatliv, de senaste 30 åren den röda tråden. Hans livspartner Mark är ett återkommande ämne från början till slut, ett slags hyllning till honom, till rättigheter för hbtq-personer och kärleken. Bilder visas på storbildskärm och ger ytterligare en personlig touch.
Jonas Gardell lockar lätt fram skratten, ibland utan ansträngning, medan han i nästa sekund får publiken att stilla sig, lyssna och få allvaret att vibrera i lokalen. Vi påminns om utsattheten hos människor, personliga misslyckanden, flyktingfrågan, Estonia, högerextremism och misshandel. Han är skicklig, och har alltid varit. Aldrig är han ensam, han har oss i publiken. Vi vill följa honom 30 år framåt, vi behöver hans mod och kamp.