Tom Sawyer förflyttad till 1990-talet
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När han anländer till sin femte skola i ordningen, internatskolan "De nya själarnas slott" i Bayern, är han måttligt road av alla turer. För säkerhets skull ser han till att sänka sig själv så fort som möjligt. Vid den första lektionen presenterar han sig som "Benjamin Lebert, jag är sexton år och jag är krympling. Bara så att ni vet det. Jag tänkte det kunde vara av ömsesidigt intresse." Nu skulle han bli en av alla idioter som killarna inte räknade med och som i tjejernas ögon skulle vara helt död.
Men Bennie skulle inte i denna skola göra samma erfarenheter som han gjort från tidigare skolor, där han var utsatt för äldre elevers trakasserier. Redan första kvällen går han ner med killarna till byn, ett gäng outsiders som dras till varandra för gemenskapen men också för att de ställer samma frågor till livet. Där finns den tuffe men under ytan sårbare ledaren för gruppen, Janousch, som är vältalig och har många projekt, där finns den tystlåtne Troy och den pratglade Florian "som alla bara kallar för Flicka", där finns Tjocka Felix som älskar mat, godis och Ferraribilar och smala Felix som älskar joggingdojor.
Janousch är grabben med illusioner, den som drar med sig de andra pojkarna på olika upptåg. Det är Janousch som insisterar på att de skall besöka flickornas avdelning på internatet, och det är han som också ser till att detta förverkligas. Ibland kan jag inte låta bli att tänka på Spielbergs eller Stephen Kings skickliga berättelser om yngre grabbars äventyr när jag läser Crazy. Mönstret känns igen, men det skulle naturligtvis också kunna vara en 1990-talets Tom Sawyer på äventyr. En annan självklar referens är naturligtvis J.D. Salingers Räddaren i nöden.
Det finns ett slags absurdistisk livskänsla hos grabbarna. Alla är märkta av livet på olika sätt men hur jävligt man än mår så gäller det att fortsätta leva. För Janousch, som är livet, ljuset och solen för Bennie, handlar det om att människan kan krossas men inte får ge upp. Mottot stämmer väl in på dessa ynglingar som inte låter sig knäckas av utsattheten och ensamheten i internatskolelivet. Världen låter sig förtrollas igen.
Det låter som gottköpsfilosofi, som en urvattnad Myten om Sisyfos, men Benjamin Leberts debutroman blir aldrig lättköpt. Bennie röker, dricker sig full för första gången och förlorar sin oskuld, allt med ett slags lakoniskt jämnmod. Han trakasseras av sin mattelärare och får hela tiden höra hur oduglig han är. Genom samvaron med gänget förvandlas han sakta till människa på internatet - till en person med erfarenheter och med förmåga till reflexion.
När ungdomarna en natt flyr från internatet för att åka till München utvecklar sig resan till en diskussion om kärleken och livet, om litteraturen och verkligheten. Och framförallt om vänskap. Det är ynglingar som egentligen är mycket gamla, som har genomskådat vad både ungdomen och vuxenlivet innebär, men som inte desto mindre kan röras av en bra historia.
Det är ett helvete att vara ung - man har alldeles för ont om tid, konstaterar Tjocka Felix. Det är så mycket man måste hinna med. Alla historier slutar vid graven. Till dess finns det alltid nya historier, nya erfarenheter, nya liv. En av dessa historier är Benjamin Leberts begåvade debutroman Crazy som lovar gott inför framtiden.