Översättningen brister i tjeckisk klassiker
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tjeckoslovakien 1989 upphörde den
svenska utgivningen av tjeckiska författare nästan helt. I alla fall bromsades introduktionen av nya författare. Milan Kunderas böcker går att köpa i pocket, liksom klassikern om den tappre soldaten Svejk, men annars verkar det som om tjeckisk litteratur förlorat sitt värde i och med att det inte kunde ses som en politisk handling att ge ut den.
Tjeckiska författare har lika mycket att säga i dag som de hade före sammetsrevolutionen. Det gläder mig att intresset för tjeckisk litteratur vaknar i Sverige, om än i liten skala.
Josef *Capek var främst konstnär och illustratör men hans barnbok om Hundens och kattens äventyr är mycket populär. Hans yngre bror Karel *Capek blev en mer (er)känd författare och dramatiker i utlandet (bland annat Salamanderkriget finns på svenska).
Josef *Capek var tillsammans med sin bror mycket aktiv i kampen mot fascismen. Brodern Karel dog redan 1938, några månader för den tyska ockupationen av Tjeckoslovakien. Josef fängslades av tyskarna och avled i ett koncentrationsläger bara en månad före krigsslutet.
Både Karel och Josef *Capek läses av tjecker än i dag och tillhör de tjeckiska klassikerna.
Teckningarna av Josef *Capek är underbara men några av berättelserna borde utgått eller fått en utförlig förklaring. Den fotnot som finns är för kortfattad. En svensk förälder utan fördjupad kunskap i tjeckisk historia kommer inte kunna räta ut de frågetecken några av historierna säkerligen väcker hos barn.
Men flera av berättelserna är tämligen tidlösa och mycket fyndiga. Som när Hunden först hänger upp Katten på tork, Katten klättrar ner och hänger upp Hunden och sedan hänger de där sida vid sida och torkar i solen. Min sexåring jublade över att upptäcka och skratta åt denna klurighet.
Hunden och Katten är trevliga bekantskaper och därför är det sorgligt att översättningen brister.
Det är ett problem för översättaren att det tjeckiska skriftspråket skiljer sig avsevärt från det talade språket. Medan Josef *Capek, trots att han skrev boken före andra världskriget, fortfarande har ett relativt modernt språk i den tjeckiska versionen, känns den svenska översättningen gammalmodig och dammig. Det svenska (skrift)språket har förändrats och närmat sig talspråket mycket mer än det tjeckiska. Boken förtjänar att sättas in i ett språkligt sammanhang.
Det tjeckiska ordet för "riva sig" och "klia sig" är detsamma men i svenskan är det viss skillnad. Det måste räknas till en ren översättningsmiss.
Den tjeckiska egenheten att förminska substantiv för att göra dem mer gulliga (i tyskan läggs ett -schen på slutet av substantivet i samma syfte) är oöversättlig men det går att få svenska språket mjukare, föra det närmare barnen.
Att låta Katten tilltala Hunden med "Hund lille" är att göra Josef *Capek en otjänst. På svenska låter det aningen töntigt och inte alls gulligt (jag tänker på Hebbe lille i Albert och Herbert). Omvänt har översättaren löst det utmärkt med att låta Hunden kalla Katten "kisse". Varför inte vara konsekvent och använda motsvarigheten Vovve? Eller varför inte låta dem kalla varandra för Hunden och Katten?