Morses värdiga efterträdare
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ja, förutsättningarna finns. Det var hösten 1999 som bokförlaget Minotaur inledde utgivningen av engelsmannen Reginald Hills serie om Andrew Dalziel och hans underhuggare Peter Pascoe. Då kom Dalen som dränktes. Har du inte läst den än, så gör det snarast.
Det var en alldeles utmärkt och mycket spännande roman som utspelar sig i en liten by i Yorkshire. Tyvärr stördes boken spänning något av en okänslig översättning, vilket gudskelov inte är fallet med Mysteriespel, bok nummer två på svenska.
"Reginald Hill är brittiskt ironisk och har en klassisk bildning av den sort som försvann i Sverige med de allmänna läroverken. Han citerar ymnigt ur olika klassiska diktverk på deras originalspråk", har någon förklarat om honom.
En av hans huvudpersoner är Den Tjocke, lika med Andrew Dalziel, en lika storvuxen som grov polis och omstridd chef vid kriminalpolisen i Mid-Yorkshire. Han assisteras av den betydligt mer bildade Peter Pascoe och det omaka paret lyckas med gemensamma krafter lösa till synes olösliga gåtor.
De båda har en särskild jargong sinsemellan, framförd med en glimt i ögat. Den Tjocke är burdus, men besitter obestridligen charm.
Det gör också Reginald Hills författarskap. Där finns en befriande humor och en välgörade distans som nödvändig kontrast till de brutala gärningar som är bokens utgångspunkt.
I Mysteriespel utspelar sig själva dramat rakt inför Andrew Dalziels förvånade och inte helt nyktert skådande ögon. Vem kan väl vara ett bättre polisvittne än en kriminalkommissarie, men snart hopar sig tvivlen i takt med att antal självmord/dödsolyckor/försvinnanden visar sig bli allt fler.
Än en gång får vi lära oss att allt är inte vad det synes vara. En framgångsrik människa är inte automatiskt lycklig, en olycklig människa behöver inte vara självmordskandidat.
Och när det kommer till kritan, allt oväsentligt skalas bort är vi alla lika. "Vi är bara lätt täckta med tyg och knappar; och under denna beläggning liger skal, ben och tystnad"(just bones and silence), som citatet från Virgina Woolf lyder.
För alla er som redan saknar Oxfordskommissarien Morse och hans assistent Lewis finnes här tröst att få. Dalziel och Pascoe erbjuder inte bara underhållning, utan också bildning. Read and enjoy.