Lättillgängligt och heltäckande om katastrofområdet Afghanistan
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Korrespondenten för Daily Telegraph och Far Eastern Economic Review, Ahmed Rashid, har skrivit en bok som har ambitionen att ta ett helhetsgrepp på den sargade nationen.
Redan i bokens titel, Talibanerna - Islam, oljan och det nya maktspelet i Centralasien, flaggar författaren för att problemen är mer komplexa än de små TT-telegrammen som regelbundet rapporterar om eländet i landet.
Som alltid finns det en historia bakom dagens konflikter, dock verkar Afghanistans berättelse vara både längre och mer tragisk än många andras. Rashids bok handlar huvudsakligen om talibanrörelsens framväxt. Men det är även en beskrivning om hur stormakter aldrig lyckats kuva landets stolta befolkning.
Hela regionen genomsyras av ett maktspel som har pågått i århundraden. Afghanistans geografiska placering mellan Ryssland/Sovjetunionen, Iran och Indien (sedermera Pakistan) har placerat landet mitt i en smältdegel av politiska viljor. Att Afghanistan dessutom har, eller har haft, omfattande naturtillgångar har inte gjort grannländerna mindre intresserade. Dessutom utgör landet med sin centrala placering en viktig genomfartsled för landväga handel.
Rashid beskriver med över tjugo års erfarenhet talibanrörelsens framväxt från lägren i Paktistan till övertagandet av huvudstaden Kabul. Han beskriver rörelsens lavinartade framväxt och hur deras första militära segrar mer berodde på tur än skicklighet. Efter ett tag föredrog talibanerna förhandlingar eller list när det gällde att utmanövrera motståndarna.
Rörelsen anklagas ofta, med all rätt, för att bedriva en synnerligen kvinnofientlig och stenhård fundamentalistisk politik. Bokstavstolkning av Koranen fungerar som lag (sharia) i landet och kvinnor vägras arbete och utbildning. Till följd att bland annat hela sjukvårdssystemet och utbildningsväsendet kollapsat.
Rashids förklaring på talibanernas till synes helt okänsliga inställning till kvinnor är ganska enkel. De unga koranstuderande har i princip ingen erfarenhet av kvinnors deltagande i samhället. De har växt upp i flyktingläger, tidigt åtskilda från sina mödrar, för att endast ägna sin tid åt studier av koranen. Denna brist på både empati och skolning har visat sig förödande. Inte ens grundläggande kunskap om hur en stat och ett samhälle styrs och fungerar finns i någon större omfattning.
Talibanrörelsen stöds aktivt av både Pakistan och Saudiarabien medan deras motståndare i landet får stöd av Iran och när det passar även från Ryssland. USA har tidigare varit inblandad under Sovjets ockupation 1979-1989. Vapen och ammunition finansieras dels med stöd från dessa länder men även med hjälp av en omfattande narkotikaproduktion, landet producerade under en tid 50 procent av allt heroin i världen.
Även det har sin förklaring. Landet är sedan den sovjetiska ockupationen fullt med landminor på odlingsbar mark. Opiumvallmo är i princip den enda grödan som klarar sig på den magra jorden som finns kvar.
Talibanstyret har aldrig fått något internationellt erkännande. Dels på grund av kvinnopolitiken men framförallt för dess skydd av terroristen Usama bin Laden.
Rashids perspektiv får anses vara heltäckande, boken är lättillgänglig och ger en utmärkt beskrivning och bakgrund till det katastrofområde som landet i dag utgör.