Hotfull verklighet i Sydafrika
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den sydafrikanske författaren André Brinks nya bok, I åtråns namn, känns lite trög i början med långa tillbakablickar. Ännu en av dessa omöjliga, banala kärlekshistorier mellan en äldre man och en ung kvinna, tänker man.
Men snart vänder det och otäckar till sig ordentligt. Det är ingen spökhistoria, tro inte det. Slavflickan Antje från Bengalen skrämmer ingen. Hon bara finns där, griper in och varnar när det behövs. Nej, det är verkligheten som hotfullt tränger sig på.
I Kapstaden växer våldet, myndigheterna är korrumperade, de gryende förhoppningarna om ett bättre samhälle tycks alltmer komma på skam.
Det går inte att bortse från motsättningarna mellan rika och fattiga, mellan svarta och vita.
Ruben, som är bokens jag, har länge nog försökt att vara vidsynt. När han personligen blir mer och mer indragen och utsatt är det svårt. Ruben är ofrivilligt förtidspensionerad från sin tjänst på ett bibliotek. Som äldre och vit har han måst ge plats åt en yngre och svart man.
Motvilligt går han med på de vuxna sönernas krav och skaffar sig en hyresgäst i det stora huset där han bott ensam sedan hustruns död. Så kommer det sig att Tessa flyttar in och vänder uppochner på Rubens tillvaro.
Tessa är en annorlunda sorts människa som varken han eller läsaren blir klok på. Är hon så oskuldsfull och godtrogen som hon i förstone framstår eller försöker hon medvetet egga och provocera Ruben? Hon är vacker och full av liv, men samtidigt skrämmande.
För hon ofärd med sig eller är det bara en tillfällighet att saker börjar hända sedan hon dykt upp i huset? Hur som helst, Ruben åtrår Tessa från första stund. En åtrå som parad med svartsjuka blir till en sannskyldig plåga.
Tessa lever ett liv som Ruben inte ens anade fanns. De är så olika man kan bli men deras nattlånga, djuplodande samtal leder fram till en egendomlig form av gemenskap, till självkännedom och klarseende.
Och för Rubens del till oanade insikter om det förflutna. Det lyckliga äktenskap som han hävdar att han levt i, var det i själva verket så lyckligt?
Det är inte bara en röd tråd i boken utan flera som löper parallellt och snurrar sig om varand-ra. En av trådarna följer till exempel Rubens trotjänarinna sedan över 40 år, svart och speciellt utsatt både för byråkratin och för det otyg-lade våldet i samhället.
Hon är också den som har tätast kontakt med Antje från Bengalen, Antje vars olycksaliga ande inte lyckas finna någon ro. Inte ens sedan hennes jordiska kvarlevor upphittats.
Författaren trappar upp spänningen in i det sista och slutet är överraskande. En bok att rekommendera för den som söker lite mera än bara en yttre handling.