Här finns allt som är värt att veta om svensk film
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därmed har vi en fullständig svensk filmografi i nio delar som täcker all svensk filmproduktion från 1897 till och med 1999. Detta är en fullkomligt makalös skattkista som man kan ösa hur mycket fakta som helst ur. Internationellt är detta filmografiska jättearbete helt unikt. Det är bara i USA med The American Film Institute Catalog som man kan hitta något liknande.
När man bläddrar igenom 90-talsfilmografin slås man av en och annan tanke. Bland annat upptäcker man att det är väldigt många av alla dessa svenska filmer som aldrig varit i närheten av en biograf i Norrköping. Man blir också påmind om i hur hög grad Colin Nutley och Richard Hobert dominerade decenniet med sex filmer vardera.
Fyra namn som går igen i film efter film är också Henning Mankell, Jan Guillou och Maj Sjöwall-Per Wahlöö. Tillsammans gav de manusmaterial till åtta filmer.
Därmed har vi också ringat in en filmgenre som blev allt vanligare under 90-talet - thrillern - en filmtyp som svensk film tidigare undvikit. Än vanligare var förstås komedier av växlande halt och kvalitet.
Av de 288 filmerna som hade premiär under 90-talet försvann många in i glömskan direkt. Bottenrekordet innehas av Peter Kylbergs I stället för ett äventyr som sågs av 22 personer. 54 filmer (!) hade mindre än 1000 besökare. Den stora vinnaren var Lasse Åberg med Den ofrivillige golfaren som hade 1525313 besökare. En film till lyckades spränga miljongränsen, nämligen Colin Nutleys Änglagård. Sammanlagt var det 16 filmer som tog sig över en publiksiffra på 500000, exempelvis Jägarna, Hälsoresan, Macken, Adam & Eva, Fucking Åmål, Sunes sommar och Änglagård - andra sommaren.
90-talet kommer inte att gå till hävderna som något stort filmdecennium men fingranskar man den 900-sidiga filmografin återuppväcker man också ett halvdussin filmer som man gärna minns. Jag tänker på Jan Troells Il Capitano och Hamsun, Kjell-Åke Anderssons Min store tjocke far och Juloratoriet, Bo Widerbergs sista film Lust och fägring stor, Kjell Sundvalls Jägarna och förstås Fucking Åmål, filmen som tycks ha hjälpt till att ge svensk film en skjuts in i verkligheten.
I registren kan man utläsa mängder av fakta, som att Reine Brynolfsson, Lena Endre, Jakob Eklund, Björn Granath, Peter Haber, Krister Henriksson och Suzanne Reuter var de flitigast förekommande skådespelarna under decenniet.
I registret över ämnesord hittar man både Norrköping och IFK Norrköping och när man ivrigt bläddrar fram till de filmer som det hänvisas till blir man rejält besviken. I ena fallet handlar det om en danstävling i Norrköping i Sista dansen och i andra fallet är Rolf Lassgårds son i Min store tjocke far iklädd en IFK-tröja. Mer norrköpingsk lokalfärg än så har inte trängt in i svensk 90-talsfilm. Fast jag har ett suddigt minne av att en scen i Björn Skifs-filmen Joker spelades in i Norrköping. Detta noteras emellertid ej i filmens utförliga produktionsuppgifter.
Filmografin är först och främst en ovärderlig faktasamling. Varje film presenteras med fullständiga produktionsuppgifter, innehållsreferat, pressreaktion och en filmhistorisk kommentar. Det som inte står här är inte värt att veta om svensk film.
Lite skev tycker jag däremot att definitionen av en svensk film är. Om svenska pengar satsas i en film räknas den i filmografin som svensk. På det viset blir Lars von Triers Breaking the Waves, Liv Ullmanns Kristin Lavransdotter och Aki Kaurismäkis Flickan från tändsticksfabriken "svenska" vilket strider mot sunt förnuft.
Svensk filmografi del 9 innehåller också tre läsvärda essäer. Mats Weman ger en helhetsbild av decenniet, Anders Olofsson skriver om regissören Richard Hobert och Margareta Norlin har tagit sig an nittiotalets barn- och ungdomsfilmer.
I bokens bibliografi kan man utläsa att under 90-talet gavs det ut 19 böcker om Ingmar Bergman (ej att förglömma de många hundra som kommit ut tidigare) vilket kan vara värt att tänka på nu när en del unga uppstickare försöker peta ner honom från piedestalen. Vi får väl se om Lukas Moodysson et consortes någonsin kan tävla om den äran.