Friskt skrivet i sjukhusmiljö
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu kommer läkaren Karin Wahlberg med en frisk fläkt från något som skulle kunna vara Karlskrona. Sista jouren är en lika trovärdig som välskriven kriminalroman. Efter att ha läst den är det lätt att konstatera "det här kunde ha hänt på riktigt, jo så här kan det faktiskt gå till".
Det är en oblodig, noggrannt berättad historia som har den medelålders kirurgen Veronika Lundborg-Westman i huvudrollen. Svettig efter cykelturen till jobbet beger hon sig en tidig morgon till personalduschen. Där finner hon den unga kirurgen Maria Kaahn, död. Det är inte en olyckshändelse.
Kommissarien med det fantasilösa namnet Claes Claesson och hans kollegor inleder mordutredningen och börjar lägga pussel med den döda frånskilda tvåbarnsmammans liv. Berättelsen tar god tid på sig, måhända för att varje karaktär ska få tillfälle att bli mer tydlig.
Kanske kan det verka irriterande, men är nog mer behagligt ändå, att det får ta sin lilla tid innan upplösningen närmar sig. Det är lätt att tro att Karin Wahlberg skrivit för sig själv och sina medelålders likar, de med solfjädersrynkor runt ögonen och rullsing kring midjan (beskrivs som en bastant fläsksvål).
I höstas kom journalisten Birgitta Edlund med Den ammande polisen, också den en välskriven historia om och av medelålders kvinna. Sista jouren kan beskrivas som en slags kusin till den. Eller som en svensk version av Margaret Yorke, kanske.