Ett tungt inlägg i debatten om den svenska landsbygden
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
redan förra året när Thage G Peterson skrev sin 700 sidor stora memoarbok Resan mot mars förklarade den förre talmannen och statsrådet att han hade mycket mera att skriva om. Han hade pärmarna fulla av både brännbart och vardagligt stoff. Och nu har han plockat fram en lagom dos till sin nya bok, denna gång i ett behändigare format på 225 sidor.
Resan till Berg heter den med en titel som alluderar på författarens födelsesocken i Småland. Thage G Peterson har lagt upp sin nya bok i form av en resa hem till Berg, en resa som också blir en tidsresa med jämförelser mellan nu och då. Hemsocknen får bli en spegel för reflexionerna kring svenska landsbygdsproblem och svensk landsbygdspolitik - eller avsaknaden av en sådan.
det är ett ganska bra grepp, eftersom det för läsaren i kontakt med en lång rad människor med förankring på landsbygden. De säger under denna resas gång sin oförytterliga mening om förhållandena i landet ooh Thage G fungerar som ett slags moderator med ett oerhört starkt eget engagemang i landsbygdsfrågorna. Men det finns naturligtvis också en hel del anknytningar till dagspolitiken. Den diskussion som rasat den senaste tiden om en tidsbegränsning på tolv år, tre mandatperioder, av politikernas offentliga uppdrag emanerar från Thage G Peterson. Han lanserar detta förslag i sin bok ooh har därmed startat en intensiv debatt, som helt säkert retar en del och applåderas av andra.
Kanske är det när allt kommer omkring inte längden på de politiska uppdragen som är det viktigaste. Det som skrämde bort ungdomarna i Berg från politiken var de många löftesbrotten. Ungdomarna gjorde fullt klart för Thage G att det är just maktens arrogans och bufflighet som är den största faran inte bara för politiken utan också för demokratin.
thage g lägger till några kloka reflektioner om att det viktigaste för både ungdomar och andra är att man hinner prata med varandra. En kväll vid datorn borde balanseras med en kväll i Bygdegården eller Folkets hus. Vi måste få tid att träffas. "Man kan inte krama en dator - den väcker inga hetare känslor!"
En annan het fråga som Thage G tar upp gäller samröret med vänsterpartiet. "Det känns vämjeligt", tycker den gamle försvarsministern med hänsyftning på den uppgörelse hans efterträdare Björn von Sydow träffat med vänsterpartiet. Han förvånas över att vänsterpartiet hittills sluppit bli demokratiskt granskat. Samarbetet med vänsterpartiet är farligt också därför att socialdemokraterna därigenom förlorar röster.
Även den nya boken blir således utgångspunkt för en aktuell debatt. Men framför allt rör den landsbygdens förhållanden och livet utanför storstaden. På resan till Småland stannar X2000-tåget i Norrköping och Thage G passar på att ge Norrköpingsborna en komplimang. Trots de många smällar staden under årens lopp fått ta emot har invånarna, alltid roat sig och funnit sin bärgning i nya verksamheter.
det förvånar mig att Thage G inte nämner de stora insatser som länets landshövding Per Eckerberg gjorde under de riktigt kritiska åren. Eckerberg var ju på sin tid landets främste lokaliseringspolitiker.
I Småland vandrar Thage G på hembygdens välkända vägar och stigar, minns och spekulerar om framtiden. Det blir här och var som ett avsnitt ur den rejäla och populära TV-serien Hem till byn. Författaren möter under sina vandringar många människor och han tar till sig deras oro ooh ängslan inför framtiden.
Folkrörelserna måste ta ledningen i en djupare diskussion om framtidens samhälle blir hans slutsats. Och både riksdagen och regeringen behöver reformeras - kanske med en ny departementsindelning. Här kommer författaren för övrigt med ännu en dagspolitisk anmärkning. Det stora näringsdepartementet var inget lysande tilltag, ingen genomtänkt idé, skriver han.
resan till berg blir på detta sätt ett tungt inlägg framför allt i debatten om den svenska landsbygden. Där behövs handelsboden, postbilen och den lokala morgontidningen för att vidmakthålla demokratin, summerar Thage G så riktigt när han skall illustrera landsbygdens vardag.
Och till sist får vi veta att han har mycket kvar att skriva om, Olof Palme och Göran Persson för att nämna ett par framstående personer inom den socialdemokratiska maktsfären. Ja, Olof Palme förekommer redan i denna volym och tecknas med idel sympatiska ord. Hur det blir med Göran Persson är det kanske bäst att inte uttala sig om ännu.