En stor mediekoncern växer fram

Litteratur2001-03-14 04:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man säger namnet Bonnier kommer alla svenskar att tänka på det stora bokförlaget. Tusentals romaner med mer eller mindre fantasieggande titlar strömmar förbi vårt inre öga i en aldrig sinande upplaga. Faktaböcker inom de mest skilda områden sprutar fram ur en annan imaginär tryckpress.
Den bilden av huset Bonnier är troligtvis den vanligaste - och också den sannaste. Bonnierfamiljens engagemang i förlags- och tryckeribranschen sträcker sig tillbaka ända till Napoleonkrigens oroliga tid i Europa. Det var då den till Köpenhamn invandrade Girhard Bonnier öppnade bokhandel i den danska huvudstaden.
Det blev äldste sonen Adolf som 1827 tog steget över till Sverige och öppnade en bokhandel i Göteborg. Snart växte företaget ut och en yngre broder, Albert, blev den egentlige grundaren av familjeföretaget Albert Bonniers Förlag med säte i Stockholm.
Förlagsverksamheten breddades under hand och snart startades också de egna tryckpressarna. Så här kan man sedan följa detta stora släktföretags utveckling, generation efter generation ända fram till våra dagar. Den framgångsrika släktsagan kan då berätta inte bara om böcker utan också om tidskrifter och dagstidningar i ett jämnt flöde ur tryckpressarna. Det är givet att Bonnierföretagen fick en särskild lyster genom att de sysslade med något så levande som kultur, underhållning, åsiktsbildning och upplysning.

Företagets historia under äldre tid är redan skriven i Karl Otto Bonniers fyrbandsverk Bonniers - En bokhandlarfamilj. Denna historik tar inte minst upp de kulturella sekterna av förlagsverksamheten, ger intressanta författarporträtt och beskrivningar av den kulturella miljön. Men den sträcker sig inte längre än till 1930-talet. Ja, Albert Bonnier jr har också skrivit en bok med anknytning till förlaget. Personligt. Sett, hört och tänkt, som kom ut 1985.
Men Bonniers utvecklades vidare, dock fortfarande inom ramen för ett släktföretag. Nya generationer trädde in på arenan och i likhet med många storföretag inom andra branscher vidgades verksamhetsfältet. Ett brett industrikonglomerat byggdes upp. Länge härskade inom näringslivet den doktrinen att industriföretag mådde väl av att ha "flera ben att stödja sig på". Andra exempel kan hämtas från bilindustrin, där Volvo etablerade sig inom livsmedels- och fritidssektorerna.
I en ny drygt 400-sidig bok har nu ekonomihistorieprofessor Mats Larsson granskat Bonnierföretagens utveckling under 1900-talets senare del. Han har delat in halvseklet i olika perioder och ger en detaljerad bild av köp och försäljningar och av de olika familjemedlemmarnas insatser inom verksamheten.

Betoningen ligger på företagens ekonomiska utveckling, vilket ju är helt riktigt i en företagsekonomisk skildring. Det finns dock vissa allmänna utblickar om exempelvis de internationella kontakterna och om en skatteprocess som bedömdes ha samband med vissa antijudiska skandaliseringsförsök för att endast nämna ett par exempel. Bokens största värde ligger emellertid på den ekonomiska framställningen.
Framför allt söker Larsson belysa familjeägda storföretags problem och strategier. Det är ett intressant mönster som framträder. Under periodens slutskede mojnade diversifieringsvinden i företagarvärlden, vilket ingående skildras. Även Bonniers valde att göra sig av med sina industriföretag och koncentrera sig på den ursprungliga verksamheten, det vill säga förlag, tryckerier och medier. Det är branscher som man behärskar sedan generationer och som också, tycks ha stor utvecklingspotential i framtiden.

Den ekonomihistoriska forskningen koncentrerar sig på företagsstrukturer och ekonomi och blandar inte in särskilt mycket av andra aspekter. Familjeägandet har ju också många sidor som inte vetter mot det företagsekonomiska området.
Maktkoncentrationen inom mediesektorn, mediernas journalistiska utveckling och förskjutningen av maktens tyngdpunkt inom medierna återstår att beskriva och analysera liksom relationerna till ägarintressena. Vi får vänta på att någon skrivkunnig familjemedlem i de nyare generationerna sätter sig ner och tecknar en mera personlig bild av företagets utveckling under senare år.

Det borde också snart vara dags för någon kultur- och mentalitetshistoriker att ge sig på uppgiften att teckna mediakoncernens allra nyaste allmänna historia. Kanske får vi då också veta något om de svårigheter i utövandet av ägarrollen som under senare år avspeglas i återkommande chefskriser på exempelvis Dagens Nyheters kultur- och ledarsidor.
Men det är ett specialområde av stort intresse i den allmänna debatten och med enorm betydelse för den framtida mediediskussionen. Därtill, kommer ett nästan outtömligt rikt material enbart inom den modernaste förlagsepoken som väntar på att utforskas.