En personlig berättelse

Sture Linnér har ägnat sitt liv åt humanistiskt arbete. Som 25-åring blev han doktor i grekiska språket. (Det sägs att det första fysiska mötet med Grekland var högst påtaglig, ett fallskärmshopp 1943 slutade med en sjukhusvistelse.) Efter universitetsstudierna blev han Röda Korsmedarbetare och hamnade så småningom i FN-tjänst, bland annat som Dag Hammarskjölds personliga representant i Kongo. Men Linnér har också översatt Thukydides historiekrönika Kriget mellan Sparta och Athen och publicerat en rad egna böcker.
I en ny tunn liten vacker bok, Tidevarv komma, tidevarv försvinna - en tankelek kring seklernas gång, funderar Linnér kring några årtal han anser representerar genombrott i den västerländska historien. Genombrottsregeln gör att han hoppar över åren för Hitlerväldets och Sovjetunionens fall.
Även om det är den västerländska historien Linnér behandlar så börjar han i Indien. Men snart är han hos åter hos Sapfo, världslitteraturens första och ännu oöverträffade lyriker, och de joniska naturfilosoferna. Han fortsätter förstås med Platon och Aristoteles och tar sig vidare till kyrkofäderna och medeltiden. 1100- talet uppvisade, påpekar Linnér, kvinnor av det stora formatet. Han uppehåller sig bland annat vid den tyska nunnan Hildegard av Bingen, mystiker och visionär. Så småningom letar Linnér sig över till USA, betonar liberala idéer och industrialismen med alla tekniska framsteg.

Linnérs bok är förstås en bred översikt. 2500 år på 125 sidor kan tyckas vara en otacksam uppgift. Men Linnér har gjort ett självklart och okontroversiellt urval som han står fast vid. Texten blir, genom Linnér väldiga bildning, en sammanhängande och personlig berättelse. Framförallt ska Linnérs bok ses i en folkbildartradition. Det är lärt och lättsamt utan att för ett ögonblick vara ytligt. Det hindrar inte att Tidevarv komma, tidevarv försvinna känns angelägen. I någon mån påminner Linnérs uppdrag om Harold Blooms, även om Linnér är - minst sagt - betydligt mer ödmjuk. Men när minnet tycks kortare än någonsin och den västerländska kulturen påstås kunna reduceras till enbart förtryck är behovet av humanister som Linnér enormt. Söker man en kort introduktion till den västerländska idéhistorien kan man nog inte tänka sig en bättre bok än så här.