En mognare Marlowe i repris
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I denna sjunde Marlowebok (och en i serien av Bonniers nyutgivna kriminalklassiker) är det dock långt ifrån några smågangsters som porträtteras. Texten tar läsaren med till samhällets verkliga grädda, de rika och vackra människorna som bor i det luxuösa Idle Valley utanför Los Angeles.
Som av en händelse lär Marlowe känna den förmögne före detta flygaren Terry Lennox, när denne berusad intill medvetslöshet dumpas av sin hustru utanför den fashionabla restaurangen The Dancers. Marlowe tar sig an Lennox och det medlidande och den barmhärtighet han visar honom, ter sig både rörande och motsägelsefull mitt i den känslomässigt underutvecklade storstadsdjungel där boken utspelar sig. Han tar hem Lennox till sig och låter honom sova ruset av sig på soffan. Han bjuder honom på frukost och återställare och erbjuder honom också lite pengar till taxin.
Under de följande veckorna kommer de båda att mötas allt oftare och gör trevande försök att etablera vänskap. De träffas på Victors bar och dricker ett par drinkar tillsammans och de talar med varandra utan den sedvanliga jargongen av spydiga lustigheter.
En dag hittas Lennox hustru mördad i parets hus. Terry Lennox flyr, delvis med Marlowes hjälp till Mexico där han själv senare hittas död, till synes genom självmord. Men är Lennox den som mördade hustrun och är hans egen död verkligen självmord? Philip Marlowe dras allt djupare in i ett nät trassligt av lögner, dubbelspel och ond bråd död.
Texten är skriven i en konkret och ganska grovhuggen prosa utan stilövningar eller överraskningar. Av och till lyser en ganska uppgiven men ibland också ilsken samhällskritik igenom. Den så kallade hårdkokta stil som Chandler bildade skola med kan kanske upplevas som något föråldrad sett ifrån ett nutida amerikanskt perspektiv med gängkrig med automatkarbiner och skolgårdsmassakrer. Men stilen måste nog sättas i sitt sammanhang som ett uttryck för sin tids verklighet, som långt ifrån var den idyll man i dag gärna gör den till.
Långt farväl¿ är också en initierad studie i alkoholism hos Lennox och klienten Roger Wade. I boken beskriver Chandler mycket ingående alkoholberoendets alla symtom, dess smärta och hopplöshet hos de två och deras anhöriga. Författaren var själv periodvis svårt alkoholiserad och kände därför alltför väl till sjukdomens alla nyanser.
Romanen är oerhört väl genomförd och text och intrig är som helhet rent klassisk. Det är en kriminalroman när den är som bäst.