Den försvunna tron på lyckoriket
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Drömmen om hur de enorma materiella krafterna som människan fått tillgång till skulle omvandla världen. Drömmen om en värld där individens lycka kunde inordnas i kollektivets strävan. En dröm som många, av olika skäl, vill lämna bakom sig i dag.
Frågan är hur massutopierna i det tjugonde århundradet egentligen konstruerades? Den behandlas av Susan Buck-Morss, professor vid Cornelluniversitetet i USA, i boken Dreamworld and Catastrophe. Buck-Morss befann sig i Moskva vid tiden för sovjetkommunismens fall och hade ett nära samarbete med ryska och europeiska filosofer under åren 1988-1993.
Hennes bok är ett läsvärt försök att förena filosofi och konst för att kunna se det förflutna och närvarandes politik. Med hjälp av bland annat många vackert återgivna illustrationer från Sovjettidens konstverk argumenterar Buck-Morss för att Sovjets sönderfall uttryckte att idén om Utopia, lyckans rike, försvann på båda sidorna i det kalla kriget.
Ett av offren i detta krigs slut var att industrialiseringens drömvärld, masskulten och tron på historiens framsteg skakades i grunden. Som ensam supermakt har ju också USA övergivit tanken på ett lyckorike. En utveckling som är både på gott och ont.
Buck-Morss förkastar det gamla motsatsparet demokrati-diktatur när man ska förstå vad som hände i slutet av det förra århundradet när världens maktbalans ändrades. Istället hävdar hon att orsaken till Sovjets fall berodde på att den socialistiska visionen alltför troget speglade kapitalismens drömvärld. Hon visar att mycket förenade Sovjets kommunism med USA:s konsumism, ja de var bara två nära besläktade versioner av moderniteten.
För att bara ta ett konkret och tydligt exempel. Vid 1980-talets slut trodde ingen i USA på de löften som gavs i reklamen om ett bättre liv, på samma sätt som ingen i Sovjet trodde på löftena i den socialistiska propaganda om en bättre värld.
Walter Benjamin har sagt att kapitalismen föll som en materiell drömsömn över Europa och västvärlden, på samma sätt kan man säga att den sovjetiska socialismen var en fantasi med de overkliga produktionsmålen som alltid skulle uppfyllas och som till slut blev till en dröm i vilken revolutionen försvann.
Buck-Morss skriver också om den ekonomiska chockterapi som ryssarna fått efter sovjetkommunismen fall (bland annat med hjälp av den svenske rådgivaren Anders Åslund) och hon konstaterar att denna terapi medfört enormt stora skador i landets sociala struktur och innebar en massiv tillbakagång i levnadsstandard för majoriteten av medborgarna.
I sitt slutord skriver Buck-Morss att om man i Sovjet kan finna nya strukturer för demokratin och politiken, nya maktstrukturer; om man kan skapa nya identiteter, i stället för att samla ihop de gamla - ja då kanske framtidsdrömmarna med Lenins ord kan bli "lika radikala som verkligheten själv".
Tesen som Buck-Morss driver går emot den gamla vanliga synen att kapitalismen är eftersträvansvärd och oundviklig, som Francis Fukuyama och andra intellektuella i maktens korridorer kolporterat ut. Hon tillbakavisar kraftfullt nyliberala argument där socialismen och även välfärdsstaten förs samman med fascism och förtryck som avsteg från den hälsosamma kapitalistiska normen.
Men hon går längre än så. Hon ifrågasätter om demokrati kan vara förenligt med ett koncept där makt bygger på våld och om ett enda parti kan sägas företräda den allmänna viljan.
Det känns mycket ovanligt att läsa en sådan öppen och insiktsfull skildring av det sovjetiska sönderfallet. Jag svårt att tänka mig att en bok som Dreamworld and Catastrophe skulle kunna skrivas på svenska. Här är de ideologiska skygglapparna alltför stora.