Målningar, objekt
Pågår till 2 november 2016
Under rätt många år har Fredric Ilmarson på ett uppfriskande sätt agerat respektlöst gentemot diverse konventioner. Att han tillhör de mest intressanta samtida östgötakonstnärerna råder det enligt mig ingen tvekan om. Han har en del av den där inte alltför vanliga förmågan att skapa förundran, som exempelvis den store Torsten Andersson hade.
Dessutom visar han upp en vital bredd i sina kollektioner. Några målningar kan påminna lite grand om varandra, men mer än så blir det inte. Målningarna är på sätt och vis solitärer. Det de har gemensamt är just kapaciteten att skapa förundran. En förundran som kvarstår.
Här är det inte bara frågor som alstras. Många bilder går på tvärs mot det mer ordinära, är så uppkäftigt annorlunda att de höjer sig över gängse betraktelsegrunder. De landar aldrig. Ser inte ut att kunna landa. I alla fall inte på lång tid. Om de landade skulle de förlora en del av sin magi och det kommer att dröja innan den eventualiteten blir aktuell.
En kvartett screentryck visas också. De är rent av vackra. Ilmarson har gjutit in energistråk i dem. De där energierna gör att liksom allting finns där, involverat i ständigt pågående processer, snabba eller ytterst långsamma.
Intresset för skulpturala objekt, tillverkade av kasserade brädbitar, träpinnar och annat lågstatusmaterial, har funnits länge hos den här konstnären. Det är inte förvånande att han med hjälp av såna fynd skapar konstruktioner som överraskar, på ett liknande sätt som han lyckas med i målningarna.