Bia Hellströms eleganta och mogna konstnärskap

Varmt, dekorativt måleri på Kronan. Säsongen börjar med en konstnär från Västerås som möter Norrköpingspubliken för första gången.

”Allas favorit” – stol i samma trädgård som alla ville sitta på

”Allas favorit” – stol i samma trädgård som alla ville sitta på

Foto: Christer Fällman

Konst2022-01-15 07:21
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konst

Bia Ullenius Hellström

Mina platser

Målningar

Galleri Kronan

Utställningen pågår till 30/1

Hon visar ett drygt 30-tal målningar i renodlad, behagfull stil – en lisa för själen i covid-tider. ”Lyx, lugn och vällust”, som Matisse skulle ha sagt. Mjuka linjer och plana ytor är hennes signum. Konsthistoriskt kan man hitta rötter i modernismens tidiga purism med konstnärer som Ozenfant. Han som undervisade sina elever med orden: ”Måleriet börjar där verkligheten slutar, där illusionen tar vid.”

 Svensken Torsten Jovinges 30-tals konst med sitt rena, geometriska formspråk är också en given referens i sammanhanget. Här liksom i Bia Ullenius Hellströms konst kommer man att tänka på Frankrike och Paris. Den franska lättheten som ett bubblande glas champagne till skillnad från tysk, mörk expressionism. 

 Vive La France. Under ett par höstmånader har Bia U. Hellström  arbetat och utvecklat sitt konstnärskap i Paris på ett stipendium med egen ateljé. Hon har hämtat ett flertal av sina motiv från Luxembourgträdgården. Böljande trädkronor i milda, blåa och gröna klanger.

Förutom naturen är också arkitekturen en inspirationskälla. Även här igenkänns hennes förmåga till fria renodlingar och fantasifulla lösningar. Den svävade Tranebergsbron, trappor, en kyrka i Visby eller Centralstationen i Stockholm är exempel på motivkretsar.

Det är ett elegant, skönt och moget konstnärskap vi ser. Om man skulle vilja vara lite gnällig och kritisk kan man bekymra sig över bristen på djupare konflikter och mörker. Men det är inte hennes bord. Gott så. Vi har väl nog av elände ändå i världen.

Som författaren Elsie Johansson så klokt skrev: ”Människan är mångfacetterad, mångtydig och i grunden en obegriplig varelse.” Vissa målar ljust, andra svart. Tur att variation och oförutsägelser finns, annars skulle vi inte stå ut.

Äntligen har våra politiker fattat efter många decennier att konsten inte ska styras av bestämda pekpinnar. Att det skulle ta så många decennier innan vi till sist fått en proklamation 2022 från Statens kulturråd med ”Mål inom Program för konstnärlig frihet.” Hurra! Ständigt, prövande variation och konstnärlig frihet!

Ut med alla låsta kategorier! Hoppas vi får alltmer av intelligenta och djärva överraskningar inom bildkonst, teater, poesi, dans och framför allt filmkonsten som alltid behöver mer av pengar och utrymmen i de offentliga rummen.