CajsaStina på Crescendo i Norrköping
13 september
Det är knökat på klubben och samtidigt som sekundvisaren puttar klockan mot halv åtta släcks ljuset. Sorlet dämpas, gitarrist Petter Näse stämmer sitt instrument och CajsaStina syns vandra runt i lokalen. Det är säsongsstart på Crescendo och "Väggar av glas" ljuder stilla till plockat komp. Snart faller basist Backa Hans Eriksson in och Åkerström blir jazzig i sin frasering i "Socker, knäckebröd & choklad", samtidigt som hon vilar i sin enkelt cirkulerande refräng. Det är fint och den självklara "En enkel sång" följs av "Kid" med kaxigare framtoning. Basen blir tung och riffet lirkas på kort hållna strängar. Numren följer snabbt på varandra och "Tröstevisa" utlöser suckar av välkomnat behag hos publiken. Här får vi oss också ett reverbat gitarrsolo till livs och när vår huvudperson dyker in på Taube breddar och djupnar hon i sin berättarton. Publiken följer henne tätt och jubel möter vid låtens slut.
Första set avslutas med "Av längtan till dig", en Wreesvijk-variant tas väl emot efter paus och den finska tangon är snygg med enkom sång och bas. Korvar och mackor är uppäta, vinglas urdruckna och det glada pysslet från köket, där någonstans bakom den stängda trädörren, gifter sig väl med Åkerströms verklighetsförankrade historier.
Allteftersom andra set förlöper blir bifallet större och en poppig "Röd" välkomnar åter gitarristen upp på scen. Det enkla soundet fungerar alldeles utmärkt som ramverk till Åkerströms tilltal och programmets sista nummer är föga förvånande "Fråga stjärnorna". Så avslutar hon finstämt och en regnblank kvällstrottoar, som vittnar om kommen höst, möter oss där utanför.