Personligt och roligt med Räisänen

En av årets hittills bästa konserter som alltför många missade. Framför scenen är det luftigt bland publiken.

Personligt. Mellansnacket gör att publiken känner sig exklusiv.

Personligt. Mellansnacket gör att publiken känner sig exklusiv.

Foto: Gabriella Nilsson Ringqvist

Konsertrecension2017-11-04 13:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Arbis Bar och Salonger i Norrköping

Fredagen den 3 november

Betyg: 4

Timo Räisänen, tillsammans med sina musiker, drar igång med "Hemliga polisen" från senaste plattan "Tro, Hat, Stöld". I pausen som följer kommenterar han själv publiksiffran.

­– Vad få ni är! Men vilket gött gäng.

Någon som tänkt att Timo Räisänen är en tyst och hemlig artist? Inte alls, det blir lika mycket mellansnack som musik. Även det kommenterar han:

­– Jag måste dra ned på det här med snacket som inte leder någonstans. Det är som jag trampar längre och längre ned i gyttjan, säger göteborgaren.

Inte alls, säger vi bestämt! Det där babblandet gör stämningen unik. Skämten är bara för oss. Det är bara vi som får veta att han spelat in egna backdrops (bakgrunden på scenen) och har startat två olika skivbolag. Det goa pratet, att han trots den ringa skaran kör så svetten lackar gör konserten minnesvärd, trots ljudet som studsar för mycket och skränar till emellanåt.

Som musiker är han säker, rättfram och det råder ingen tvekan om att hans röst är guld. I låtar som "Olyckskorpar", i allmängodset "Outcast" och "About you now" blir det vibrerande tydligt. Innan avslutningen passar han på att sjunga "Jag vill ha en egen måne". Under förra året gav han ut en platta med Ted Gärdestads musik. Kontrasterna arbetar fint, Timo Räisänens rockiga, pojkaktig stil tillsammans med den mer finstämda, mogna låten.

Som väntat pumpar han till sist ut genombrottslåten från 2006; "Fear No Darkness". Som om inte konserten varit personlig nog, står han sedan och säljer merch och delar ut kramar. En mer engagerad artist får en leta efter.