Det är ett eminent band hon har med sig, Rigmor Gustafsson, vår sångjazzens drottning. Tajt, smäckert och smakfullt sluter de upp och adderar, ständigt lyhörda bakom kvällens huvudperson. Och ja, hon är lysande. Efter inledningen svävar Jonas Östholm ut i ett exakt solo, Martin Höper fortsätter att snygga på och Chris Montgomery låter slagen svärma över skinn och cymbal.
Hon ger instrumentalisterna gott om utrymme, Gustafsson, och beter sig också själv, sin vana trogen, som en sådan, fullständigt integrerad i ensemblen. "You're My Everything" är pigg och alert, och så rör de sig raskt mot gruppens senaste platta "When You Make Me Smile" och den poptungt svängande "Woke Up On Sunday".
"A Different Kind" bjuder på ytterligare eget material och ett tonartsbyte genererar leenden på scen. Så blickar hon tillbaka mot sin barndom och ger Kate Bushs "Wuthering Heights" innan de avslutar första set med tveklöst ös.
Medan Stockholm Jazz Festival fortsätter att pågå för fullt i vår huvudstad, fortsätter sedan gräddan av svensk jazz in i andra set med ett par Burt Bacharach inför ett fullsatt och väl svängande Crescendo. Snart landar de i en alldeles pur tretaktsnjutning till komposition och stämningen förtätas, rummet minskar och kvällen blir sådär magisk som den blir när allt är precis som det ska vara. En ny platta är på gång. Eventuellt får denna stå som inslag bland dess låtar. Låt oss hålla tummarna för det.