Kapten Röd. Hugo Bar & Nattklubb/Carl Johans park. Betyg: Fyra.
Publiken värms upp av flera av Kaptenens samarbetspartners som Essa Cham och Stina Velocetty. Efter en lite onödigt lång paus där publiken blir otålig kliver Kapten Röd på tillsammans med sitt band. Har vi fått vänta för att han är nervös? För att han tagit paus från sin egen musik under ett par år? Nej då, stabilt inleder han med ”Stjärnorna finns här” från 2007, året då han tog klivet in i hemmen.
Sedan är det kärlek, solidaritet och samhällskritik som levereras. Låt efter låt, Kapten Röd har hängt med länge och kan sin grej. Styr helt rätt med låtar som ”Galenskap” och nya ”Över min döda kropp.” Trycket tätnar under ”In kommer ting” och där är han verkligen hemma.
Kapten Röd, eller Björn Nilsson som han är bakom artistnamnet, verkar så urbota sympatisk. Killen alla vill ha som polare. Det är genuin glädje i alla ljussättningens färger. Hela han är äkta och verkar också locka fram detta hos sina kollegor, utan att vara mesig. Kapten Röd är inte bara långa meningar som rimmar, utan gör faktiskt något också. Skrider till handling genom arrangemanget Hundralappen, där viljan finns att alla ska ha råd att gå på hans konserter. Säkerligen gör detta att publiken upplevs som ett utsnitt av Norrköpings demografi.
Konserten rundas av med Kaptenens helt färska kärlekslåt ”Rude boy Love”. Den känns lite lam och ovan, men kanske måste vi lyssna in oss mer för att gilla den lika mycket som avslutande, bombastiska ”Ju mer dom spottar” som gästas av Meedi. Hundralappen blir en kväll som vi aldrig vill ska ta slut.