24 maj
Konceptet Popnatt slår upp portarna på Arbis Bar & Salonger under onsdagskvällen. Robin Hedberg, som bland annat är delaktig i Karateklubben och Nattkyrkan, ger sig i kast med ännu ett klubbkoncept. Tillströmningen av människor är skral. Beror det på att det är onsdag? Eller att dragplåstret INVSN (Invasionen) inte är tillräckligt intressanta för en större publik? Är konkurrensen bland utbudet för stort?
När så INVSN går på scenen, en bit efter midnatt, är publiken på plats. Ingen enorm skara och inte heller de mest hängivna åskådarna, men de är där. Frontmannen Dennis Lyxén, mest känd från Refused, sparkar igång med låten Love´s like a drug. Den avlöses med I dreamt music och Immer zu. Punken är numer starkt uppblandad med electro, indie och pop. Bandets kombination med några av Umeås främsta musiker, som Sara Almgren och Christina Karlsson, är udda men stark.
Lyxén är galet vild på scenen, precis så som han känns igen från förr och hoppar ned bland publiken. Här är det krafttag som gäller, svett som rinner, mikrofoner och högtalare som får stryk. Ändå blir det lite svajigt och svårt att greppa. Den som förväntat det hårda, råkokta punksoundet blir förvånad. Dennis Lyxén har själv uttryckt i en intervju att ihopsnickrandet av låtar är en process, något de söker och vill skapa nytt. Visserligen är det med nya plattan The Beautiful stories, som släpptes i början av året mörkare och tyngre men med poppen som bas. Det politiska finns där och känns igen. Mellansnack om nazister och terrorattacker är givet, och hur vi små människor måste stå upp och inte tappa hoppet.
När INVSN kör låten Arvegods från 2011 har de publiken i sin hand. Då glänser de och hela gruppen känns sammansvetsade som ett nät av stål. En önskan hade varit att det var extranumret istället för Valentines Day, som blir ett blekt avslut på en annars rivig konsert.