Betyg 4
Veronica Maggio
Hugo parkfestival, Norrköping 27/7
Till det Veronica Maggio på scen som i våras, två år efter senaste fullängdaren, gav sin publik precis vad den behövde för att hålla uppe intresset - EP:n "Fiender är tråkigt" var imponerande i linje med hennes främsta stunder.
Utöver att det är mycket publik är den också enormt taggad på konserten. Veronica Maggio behöver knappt visa sig innan ett öronbedövande jubel bryter ut. Allsången ljuder till varenda låt. Det spelar ingen roll att "Sergels torg", som är en av de största hitsen, dras ned i tempo - publiken är överlycklig.
Låtlistan är fint varierad, och ett par av de nyaste låtarna hinns med. Det kan ibland dra ned publikreaktionerna, men här finns inga sådana tendenser. Vilket brukar vara ett särdeles gott tecken på att en artist inte stannat upp i sin utveckling.
Emellanåt infinner sig känslan att det är lite forcerat, men det har förmodligen mest med den begränsade speltiden att göra.
Extranumren är väldigt givna - "Hela huset" och "Jag kommer". Och de är precis så bra som de ska vara. Det är svårt att få till en bättre avslutning. Jublet och dansen har inga gränser alls.
Men det känns lite abrupt när konserten är över - det finns mängder av låtar som gjort sig perfekt. Och Veronica Maggio har nått en så pass hög nivå nu, att det känns slösaktigt med en konsert på en timme. Och något annat än huvudakt på en festival är i stort sett uteslutet.