Orphei Drängar fick stående ovationer av Norrköpingspubliken
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
OD som grundades för nära 150 år sedan är utan tvekan den svenska kör som nått störst internationell ryktbarhet genom sina turnéer runt jorden och genom att vinna VM i manskör (hur man nu kan tävla om detta) flera gånger.
En av grundarna till körens framgångar torde vara att man alltid lyckats knyta duktiga och sedermera framgångsrika musikaliska ledare och dirigenter till sig.
Hugo Alfvén efterträddes av Eric Ericsson och nu har Robert Sund sedan tio år det musikaliska ansvaret.
Efter en sedvanlig inledning med Bellmans Hör I, Orphei Drängar fortsatte kören med en mer sakral del bestående av Ubi Caritas et Amor av Wilberg och Laudes av Francis Poulenc.
Därefter övergick kören till Shakespeare och assisterades på ett mycket förtjänstfullt sätt av operasopranen Sara Olsson i Shakespeares songs och Your sisters Drownd ur Hamlet.
Efter pausen framfördes Thomas Jennerfelts Saoveri indamiflavi ett stycke skrivet på ett obegripligt språk som bara går att sjunga.
-Det är ju ändå ingen som hör vad kören sjunger, lär Jennerfelt själv ha sagt.
Därefter assisterades kören åter av Sara Olsson i Jungfrun under Lind av Peterson-Berger och Mi Chiamano Mimi från Puccinis opera La Bohème.
Konserten avslutades med två typiska mankörsnummer, dels Olof Tryggvason av Reissiger och dels Muiste Mere Laulud eller på svenska: Uråldriga sånger från havet av den estniska kompositören Veljo Tormis.
Stående ovationer och applåder fick kören att framföra flera uppskattade extranummer, bland annat Hej Dunkom, och när kören avslutade kvällen med den finstämda serenaden Över nejden av August Söderman kunde man lätt ha hört en knappnål falla i den fullsatta De Geer-hallen.
Robert Sund hade hela tiden den vältränade kören i god hand och och många önskar nog ett snart återseende. Gärna med lite mer av de traditionella körstycken som Norrköpingsborna till skillnad mot hemmapubliken i Uppsala inte är bortskämda med.