Inspirerad men förutsägbar Sting i Köpenhamn
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tivoli, Köpenhamn 6/6
<img src=bilder/sparvagnar/betyg3.gif>
Tala om familjeföreställning i megaformat. Hela 60.000 personer hade enligt uppgift sökt sig till Tivoli i onsdags för att se Sting avverka sina säkraste kort. Och dom förväntningarna levde han upp till. Jag tror i alla fall inte något fan blev besviken. Förutsägbart, kan tyckas. Men än sen då.
Att ge folk vad de vill ha behöver inte alltid vara av ondo. Dessutom var det nog ett smart drag i det här fallet. Sångaren hade uppenbarligen insett det kloka i att anpassa repertoaren till den breda publiken han hade framför sig, och kanske var det därför vi fick höra en av hans mesta klassiker If You Love Somebody allra först i en uppstramad, men ändå klart lössläppt version.
Dessvärre följde omedelbart därefter den långt ifrån lika roliga After The Rain Has Fallen och Perfect Love...Gone Wrong, två i ärlighetens namn rätt sega skapelser stöpta i samma jazziga genre som Sting från och till roat sig med att verka i ända sedan han inledde sin solokarriär för sjutton år sedan. Båda dessa kompositioner hade hämtats från senaste verket Brand New Day, ett album som knappast kvalar in som vare sig som det roligaste, starkaste eller för den delen mest lättillgängliga Mr Sumner gjort i sina dar. Snarare tvärtom. Bredvid alla klassikerna framstår större delen av låtarna från Brand New Day mest bara som onödigt inåtvända och smått ointressanta, något som framgick med all önskvärd tydlighet i förrgår. Och det är just det som tidvis är Stings problem. När lekfullheten och nyfikenheten ersätts av stabbig seriositet blir det helt enkelt inte roligt längre.
Fast till skillnad från många andra kan jag ändå utan vidare uppskatta Stings musikaliska äventyr. Det slog mig under onsdagens spelning hur naturligt han för in element från alla möjliga håll utan att det blir påklistrat. Den countrydoftande uppspeltheten i Fill Her Up, det österländska anslaget i Mad About Her och det popiga jazzsvänget i en av kvällens oemotståndliga allsångsfavoriter Englishman In New York var inget man tänkte på, det tedde sig bara självklart.
Lika självklar var för övrigt Stings publika promenadseger denna kväll. För ju mer han botaniserade i sin och Police hitkatalog desto mer entusiastiska blev fansen. Och det får man väl trots allt säga var välförtjänt.
Sångaren var lättsamt inspirerad på ett sätt som faktiskt fick en att längta efter mer av samma vara. Avslutningen med en klädsamt opluggad version av Message In A Bottle och en läcker dito av den alltid lika vackra Fragile var pricken över i:et på en show som vågar jag påstå var präglad av lika delar grym professionalism och kärlek till musiken. Fast denna åsikt är förstås knappast politiskt korrekt. Skicklighet belönas som bekant sällan av självutnämnt hippa kollegor som tror att känslan försvinner i samma ögonblick som musikerna kan spela på sina instrument.
Peter Eliasson
FOTNOT: Sting framträder på Skansen i Stockholm imorgon, lördag.