Schamanistisk hightech med snygg scenografi

Film2001-01-29 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En kvinna rider på en svart häst genom ett ökenlandskap med sanddyner, oändlig horisont och brännande sol i en öppningsscen som kan få alla ökenromantiker att rysa av vällust. Kvinnan visar sig vara psykolog och öknen är en autistisk pojkes fantasi. Filmen The Cell är en psykologisk thriller i ordens rätta bemärkelse.


Jennifer Lopez spelar psykologen vars uppgift är att med tekniska och kemiska hjälpmedel resa in i sina patienters inre landskap, för att på plats lösa upp eventuella trauman. Samtidigt härjar en massmördare som låser in sina offer i en vattentank för att långsamt dränka dem och därefter utföra allehanda sexuella riter med dem. När polisen väl får fast honom gäller det att få honom att tala om var han gömt sitt sista offer, för att hinna rädda henne. Psykologen reser med risk för sitt eget liv in i massmördarens psyke.
Behöver jag påpeka att denne seriemördares inre bilder överträffar det mesta? Ett sammelsurium av minnen från sexuella övergrepp och tortyr i barndomen har gjort ett monster utav en, från början, skräckslagen liten pojke. Det är den pojken som Jennifer Lopez måste nå och kommunicera med. Hon konfronteras med mördarens olika personligheter i ett surrealistiskt skräckkabinett som får en vanlig dödligs mardrömsbilder att blekna.

Det som får filmen att dala är tyvärr castingen, det är för mycket b-films känsla över skådespelarna som stolpar sig fram i en, för övrigt, välgjord film, och Jennifer Lopez själv är alltför intresserad av att vifta på rumpan och väsa som en kattunge för att vara trovärdig som psykolog. Stundtals ser filmen ut som filmjölksreklam och Jennifer Lopez ser ut som någon som tillbringar all sin tid på gymet och nu tar en liten paus för att spela in en film. Men eftersom hon ska tillbaka och gympa har hon verkligen inte tid för någon mer avancerad rolltolkning. Så det så.
Jag tycker ändå att det är en sevärd film, på grund av de lyckade inre landskapen och dess arketypiska karaktärer. Filmens tema att applicera en urgammal schamanistisk tes om att kunna hela människor genom att resa i deras inre landskap i kombination med någon slags modern psykologi, som ju på sätt och vis går ut på samma sak, resulterar i en schamanistisk hightech- fantasi, som i allafall väcker mitt intresse.

BOEL ZETTERMAN