Så vit som en snö - en epokskildring
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men Jan Troell hade inte gett upp sin dröm att berätta om den skånska bondflickan Elsa och hennes flygdrömmar och våren 1999 kunde filminspelningen äntligen dra i gång. Som manusmedhjälpare har Troell anlitat poeten och författaren Jacques Werup som också gett ut romanen Den ofullbordade himlen som handlar om Elsa.
Filmen Så vit som en snö är i likhet med många andra av Troells filmer väl tilltagen i längd med en speltid på två timmar och 44 minuter. Men här handlar det inte om någon spilltid, det är den tid regissören behövt för att kunna ge filmen ett rätt avvägt tempo och ge människoskildringen det djup som behövs för att filmen inte bara skall bli en ytlig biografi över en äventyrerska.
Filmen är upplagd som en lång tillbakablick. Vi möter Elsa på tåget som för henne till Askersund, där hon gjorde det ödesdigra fallskärmshoppet i januari 1922 - strax innan hon skulle fylla 25 - som kostade henne livet. Hennes tankar vandrar tillbaka till barndomen och hon minns den första "flygfärden", hoppet från det blomprunkande fruktträdet ner i faderns trygga famn och allt annat som format hennes liv.
Som dotter till en betodlande bonde var Elsas fötter fast förankrade i myllan men hon drevs hela tiden av en intensiv längtan efter frigörelse och fann i flyget vad hon sökte. Med sin viljestyrka såg hon till att hennes drömmar förverkligades och hon utexaminerades från flygskolan i Ljungbyhed 1920. Sedan byggde hon på med utbildning i fallskärmshoppning.
Troell växlar i sitt filmberättande mellan handfast realism och svidande sköna poetiska bilder. Det finns ingen nu verksam inom svensk film som kan göra honom rangen stridig som bildskapare (och det är ju det film egentligen handlar om!)
Så vit som en snö är inte bara berättelsen om en flygtokig ung skånska, det är också en epokskildring som ställer det uråldriga bondesamhället mot den framträngande moderna tiden. Brytningen mellan gammalt och nytt är tydligast gestaltad i Rikard Wolffs flygande husarkapten.
Jan Troell har tryfferat filmen med diverse episoder i syftet att tillföra tidsfärg. Sålunda har han kopierat konstnären Oscar Matthiesens monumentala målning Skånska dragoner rida till bad (1906) i en pampig scen och vid ett flertal tillfällen dyker journalisten Birger Sjöberg upp med sitt notesblock (han var vid denna tid anställd vid Helsingborgs-Posten). Troell vågar sig till och med på att skildra det dekadenta 20-talets Berlin, där Elsa vistades en tid.
Amanda Ooms gör en utmärkt insats i rollen som Elsa och ger rollfiguren de rätta dragen av vemodsfylld drömmare med gåpåaranda. Också Björn Granath som fadern är anslående bra - kanske har han aldrig varit bättre. Över huvud taget är filmen ett lysande exempel på Jan Troells kapacitet som personinstruktör - se bara hur han tyglar Rikard Wolff.
Filmtiteln Så vit som en snö är hämtad ur det gamla skillingtrycket Lejonbruden om det skulle vara någon som undrar.