Mysstund för anglofiler

"Lättsam underhållningspjäs i överklassmiljö" - så lyder ordbokens definition av salongskomedi. Medge att det låter sekelgammalt och förlegat. Fast heter pjäsförfattaren Oscar Wilde är risken minimal att stycket skall kännas igendammat. Wildes spiritualitet är helt oanfrätt av tidens tand. Den är lika njutbar nu som då för över hundra år sedan.
Efter att framgångsrikt ha filmat Wildepjäsen En idealisk äkta man för några år sedan har regissören Oliver Parker gett sig i kast med Wildes mest berömda pjäs, The Importance of Being Earnest, som getts den svenska titeln Mister Ernest. Och det har blivit ännu en mysstund med kultiverad underhållning för anglofiler och andra också för den delen.
Filmen handlar om två ungkarlar som spelar med dubbla identiteter. Colin Firth (mest känd för Bridget Jones dagbok) spelar Jack Worthing som vid sina Londonbesök uppträder som Ernest. Hans bästa vän Algy (Rupert Everett) har en kusin som han är hjälplöst förälskad i, fast hennes mor - majestätiskt spelad av Judi Dench - avvisar den bördslöse friaren.

Intrigen tar en ny vändning när Algy dyker upp på Jacks lantegendom och poserar som Ernest och blir förälskad i Jacks myndling Cecily. Historien är ordentligt skruvad och det krävs lite lättsinne för att acceptera handlingens konstruerade krumbukter. Det som ger en film som Mister Ernest dess glans är förstås skådespelarna som sprutar ur sig Wildes kvickheter med all tänkbar elegans.
The Importance of Being Earnest hade en triumfartad premiär i London i februari 1895. Några månader senare inleddes sedlighetsprocessen mot Wilde och hans stjärna slocknade tvärt. Han skrev aldrig mer något för scenen.