Hallströms Chocolat en sagostund för vuxna
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Chocolat är en filmisk bagatell som utspelas på 50-talet i en fransk by där religionen och en grevlig patriark (Alfred Molina) ser till att livsglädjen hålls på sparlåga. När Juliette Binoche med dotter anländer till byn sprider sig oron, hon är ogift, ateist och frestar byinvånarna med läckerheter i det chocolaterie som hon öppnar - detta till på köpet mitt i fastemånaden.
Juliette Binoche är emellertid en stark kvinna som ingen rubbar i första taget och snart är det full ruljangs i chokladbutiken. Dessutom hinner hon med att gripa in i människornas liv och som den goda fen ställa saker och ting till rätta. Enligt henne lär choklad vara det universella botemedlet mot både själsliga och kroppsliga åkommor.
I Chocolat finns inte ett spår av äkthet eller spontanitet, hela filmen är insvept i en slags sagostämning och i sitt försök att slå an en pseudofolkloristisk ton kommer den väldigt snett. Vi får något som kanske skulle kunna kallas en sagostund för vuxna. Som den sötsak filmen är slinker den ändå ner hur lätt som helst. Den är snygg och prydlig in i minsta detalj och rollistan är det inget fel på heller fast rollfigurerna är snudd på parodiska.
Lite svårare att svälja är att alla talar engelska i denna genuina franska miljö med några inslängda "bonjour", "monsieur le comte" och så vidare då och då men så brukar det ju vara när jänkarna ger sig utomlands.
För Lasse Hallström är knappast Chocolat någon fjäder i hatten och att filmen kunnat bli en av fem nominerade filmer till en Oscar för bästa film är ofattbart. Av det kan bara utläsa en sak - att amerikansk film för närvarande ligger på en oroväckande låg kvalitetsnivå.