Fullt av stereotyper i Proof of Life
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nästa förhandlingsuppdrag skall utföras i ett fiktivt sydamerikansk land där skidmaskförsedda kämpar ur narkogerillan kidnappat den idealistiskt lagde amerikanske ingenjören Bowman (David Morse).
Läget blir bekymmersamt då det visar sig att Bowmans roffaraktiga bolag inte har någon försäkring men Russell Crowe ställer sina tjänster till förfogande på privat basis eftersom Bowmans fru Alice (Meg Ryan) utövar viss lockelse på honom.
Sedan följer ett långt och segdraget avsnitt med förhandlingar med gerillan innan det till slut blir dags att dra på sig kamouflageuniformen, beväpna sig till tänderna och dra ut i djungeln.
Är det någon som kan hitta något riktigt intressant eller spännande i detta händelseförlopp så vill jag gratulera. Proof of Life försöker inte ens att undvika stereotyper utan saftar på för fulla muggar när det gäller sydamerikanerna. Här är vi långt från de filmer Costa-Gavras gjorde på liknande ämnen.
Proof of Life har en i grunden bra historia att berätta, så det är lite synd att regissören Taylor Hackford (mest känd för En officer och gentleman) inte tar bättre vara på materialet.
För Russell Crowe är filmen rena promenadsegern, han har all den auktoritet som behövs i hjältefacket. Meg Ryan ser mest ut som en anorektisk flicksnärta och lika lite intryck gör resten av rollinnehavarna.
Fastän det aldrig sägs i filmen är det naturligtvis FARC-gerillan i Colombia som inspirerat. Apropå titeln kan jag inte låta bli att undra vad det är för fel på Livstecken.