Flödande humor i god brittisk anda

Film2001-01-25 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Englands stora invandrargrupper från den indiska subkontinenten har börjat på att märkas i det stora mediebruset. På TV har vi de skämtsamma indierna i Curry nam-nam och på bio kan vi just nu se East Is East, en genomrolig engelsk film om en pakistansk familjefars desperata försök att tygla sina barn som vill skaka av sig den kulturella börda fadern vill pracka på dem.
Filmen utspelas i det tidiga 70-talets Manchester i en familj som styrs på gammaldags patriarkalt vis av fadern George Khan (den alltid imponerande Om Puri). Han är gift med en engelska och tillsammans har de sju barn. Sin utkomst får de från en fish-and-chips-servering.

När barnen börjar bli giftasvuxna får pappa George mothugg från sina söner när han vill att de skall gå med på arrangerade äktenskap enligt pakistansk sed. De vill leva som engelska ungdomar och bestämma över sina liv själva. För fadern blir det inte lätt att svälja detta beska piller och hans frustration är stor.
Men filmen är ju en komedi och därför måste en slags försoning följa på raseriutbrotten. Det kan nog inte hjälpas att slutet känns lite tillrättalagt.
East Is East är en film som låter humorn flöda i bästa brittiska anda. Allvaret finns där i form av en familjekonflikt men det är i första hand skrattvänlighet filmen eftersträvar.
Debuterande regissören Damien ODonnell är irländare och filmen är baserad på en självbiografisk pjäs av Ayub Khan-Din, som spelats med stor framgång på Royal Court Theatre i London.