Fadd anrättning
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Återbruk inom filmvärlden är snarare regel än undantag och därför finns det ingen anledning att förvånas över att vi känner igen det mesta i Evolution från filmer som Ghostbusters och Gremlins. Fast det var lite mer krydda i ursprungsreceptet. Evolution är en riktigt fadd anrättning en filmisk hamburgare som inte eggar något av våra sinnen. Men eftersom vi konsumerar skräpmat är det väl inte särskilt konstigt om vi också skulle konsumera skräpfilmer.
Filmen börjar med ett meteoritnedslag i Arizona. Med meteoriten förs utomjordiska organismer in och de förökar sig i hisnande fart och utvecklas hela tiden till mer avancerade livsformer, alla naturligtvis med rovdjursinstinkt.
David Duchovny och Orlando Jones spelar två collegelärare som är först på plats för att undersöka meteoriten men sedan blir utmanövrerade av militären. Gissa sedan vem som står med lång näsa när allt är över.
När de snabbmuterande odjuren blivit oroväckande många tillgriper militären napalm för att bränna upp dem. Saken är bara den att värme påskyndar utvecklingen och ett jättemonster skapas i en blink. Som tur är har våra hjältar, assisterade av några dumskallar med huvudet på skaft, kommit på att hårschampo som innehåller selen är det enda som kan stoppa invasionen (här ges utrymme för ett skräckexempel på produktplacering). Med hjälp av sprutan på en brandbil fixar de ett superlavemang på jättemonstret och avgår med segern.
Digitalt skapade monster är numera vardagsmat på bio så härvidlag kommer inte Evolution med något nytt. Inte heller filmens ändtarmsfixering och andra äckelinslag tyder på att filmens skapare tagit del av människans evolution om de nu inte drabbats av regression. För det är väl inte rent publikförakt som lyser igenom?