Ett mörker det är svårt att slita sig ifrån

Knappast någon går på bio för att bli illa berörd men den som ser Gaspar Noés franska film Ensam mot alla (Seul contre tous) från 1998 får vara beredd på stötande och obehagliga scener. Noé har förlagt sin grymma berättelse till en utanförvärld i 80-talets Frankrike där mörkret är så kompakt att inte minsta hoppets ljusstrimma kan tränga in. Att en del kritiker påstått att Ensam mot alla är samma andas barn som Taxi Driver är helt riktigt.
Filmens huvudperson den arbetslöse slaktaren Chevalier - spelad med total självutlämning av Philippe Nahon - är en man i övre medelåldern, skild, med en autistisk dotter som sitter på en institution. När filmen börjar är han nyutsläppt efter att ha avtjänat ett staff för misshandel av en invandrare. Han är ekonomiskt beroende av sin gravida älskarinna men han överger henne sedan de grälat och han utsatt henne för en otäck misshandel.

Slaktaren tar sin tillflykt till sina gamla kvarter i ett gråtrist Förortsparis där han tar in på ett sunkigt hotell. Där tillbringar han sin tid när han inte är ute på ett gagnlöst sökande efter arbete. Hela tiden sjunker han allt djupare ner i förakt och hat och hans bitterhet mot samhället är omåttlig. Hans hattirader följer oss på ljudbandet hela tiden och fungerar som ett mantra.
Ensam mot alla ger ett rått, köttigt intryck med bilden av en människa förvandlad till en primitiv best. De obehagskänslor som filmen inger uppvägs av den totala kompromisslöshet regissören visar prov på. Man fascineras mot sin vilja.
Inför slutets nästan outhärdliga mord- och incestfantasier visar regissören upp en varningstext och ger publiken 30 sekunder på sig att lämna biografen.

Molières misantrop var rena mysgubben i jämförelse med denna sentida människohatare som utan minsta tvekan är en av de mest motbjudande personer som man skådat på film.
Regissören Gaspar Noé är en outsider i fransk film som före Ensam mot alla gjorde ett antal kortfilmer, bland annat Carne.
Någon ny långfilm efter debuten med Ensam mot alla har det inte blivit. Personligen ser jag med spänning fram mot Noés nästa steg in i kolmörkret.