En fransk "Woody Allen"
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I andras ögon heter filmen - den franska titeln är Le Goût des autres - som var en av den franska hemmamarknadens stora publikfavoriter förra året.
I andras ögon är på alla vis en anspråkslös film som håller sig på ett vardagligt plan och fokuserar på människor som är relativt alldagliga. Filmen är fjärran från de djupsinnigheter som ibland kan tynga franska filmer - här har vi i stället vad fransmännen kallar "histoires simples", en form av nedslag i vanliga människors liv.
Mycket till intrig finns det inte i filmen som främst bärs upp av en rad ypperliga skådespelare som har ett hållfast och välskrivet manus att utgå från. Filmen vill visa oss att livet är föränderligt, att möten kan vara omvälvande och att det aldrig är för sent att omvärdera sina åsikter och förändra sitt beteende.
Jean-Pierre Bacri (som skrivit manuset ihop med regissören) spelar en företagsledare som liknar vilken konventionell medel-Dupont som helst men vars liv får ett lyft när han möter den medelålders skådespelerskan Anne Alvaro. Först blir han en driftkucku i de kretsar där skådespelerskan rör sig - det finns en riktigt dråplig scen där några försöker inbilla honom att dramatiska dysterkvistar som Ibsen, Strindberg, Stig Dagerman och Lars Norén skulle ha skrivit komedier - men så småningom slipas alla motsättningar bort och nya möjligheter väntar.
Runt detta par finns ett antal personer som har betydelsebärande roller, som Gérard Lanvins livvakt, Alain Chabats chaufför och regissören själv Agnès Jaoui som kaféservitrisen Manie. Plus ytterligare några. Det är just i samspelet mellan alla dessa skådespelare som filmen kommer bäst till sin rätt och det är härur den utvinner all sin charm. Det är väl inte utan att man med viss rätt kan kalla I andras ögon en fransk Woody Allen-film.
I andras ögon fick för några veckor sedan det fransk filmpriset César för årets bästa film. Paret Agnès Jaoui och Jean-Pierre Bacri Césarbelönades också för sitt manus. De har samarbetat som manusförfattare i flera år och bland annat skrivit filmer åt Alain Resnais, nu senast On connaît la chanson. Regi är det emellertid första gången Agnès Jaoui prövar på och med tanke på framgången hennes film haft (den är Oscarsnominerad) kommer hon säkert tillbaka flera gånger.