Anrättning utan nyheter

Med Dude, Where?s My Car? är vi tillbaka i 80-talets nördfilmer, glömda och saknade av ingen skulle jag tro. I filmsmeten känner man också igen stulna ingredienser från Wayne?s World, Beavis och Butt-head och Jim Carreys komiska repertoar.
Särskilt mycket nytt ingår alltså inte i denna komiska anrättning som vispats ihop av manusförfattaren Philip Stark och regissören Danny Leiner som båda kommer från TV-världen. Avsedd målgrupp för filmen måste vara finniga tonårspojkar med sexdrömmar och skall man se den är det säkrast att uppbåda all tänkbar barnslighet och dessutom stänga all hjärnverksamhet.
Supertöntarna Jesse och Chester vaknar upp efter en rejäl festnatt och upptäcker att deras bil är försvunnen. Resten av filmen handlar om deras letande efter kärran och deras möten med en radda mer eller mindre kufiska typer. Där finns allt från en kultsekt, space babes, två nordiska gaykillar (med norsk brytning) till strutsar, knäppa poliser och stripteasedansöser som kan vara transsexuella.
Underhållningsvärdet i allt detta kan absolut ifrågasättas men denna form av pubertal humor måste ändå ha en betydande avnämarskara eftersom man i Hollywood envisas med att producera den här sortens filmer.
De verbala skämten bygger ofta på upprepning och utdragenhet. Man kan komma att tänka på Abbott och Costellos vänskapliga käftande när Jesse och Chester drar i gång.
Filmen är också ett exempel på den obegripliga amerikanska fascinationen för kvinnobröst ? ju större desto bättre. Undrar om fenomenet finns vetenskapligt analyserat.

UNO OHLSSON