Alexander Karim vann Flimmers kortfilmstävling
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Karim spelar själv huvudrollen och bär filmen då han är med på nästintill varje bildruta. Alexanders bror Baker Karim, som besökte Flimmer med sin film Fyra kvinnor, har en liten roll som den märkliga fotografen Albanen, filmens klart roligaste scen. Den humoristiska berättelsen har kanske ett något sentimentalt slut men vid flera tillfällen visar Alexander Karim prov på komisk begåvning.
Tävlingsfilmerna bestod i övrigt av amatörproduktioner och skolarbeten. Deras angelägenhetsgrad varierade men två tendenser var tydliga. Den första, att många bidrag använde sig av en dokumentär eller pseudodokumentär form, är förståeligt då man kommer undan många av de problem videobilden vållar för klassiskt filmberättande. Dokumentärformen gör också att man kan använda sig av befintliga miljöer utan att skämmas och att skådespelare tillåts spela varianter av sig själva.
Den andra trenden var att kortfilmer på video blir längre. Med billigare teknik krävs inte samma ekonomi i berättandet. Om kortfilmer gjorda på film brukade mäta 10 minuter var de flesta spelfilmerna i Flimmers tävling omkring trettio. Något som inte automatiskt är till fördel. De tre animerade bidragen hade förstås andra villkor och tvingades till ett mer koncentrerat berättande.
Man kan anta att Pakten fick sitt hedersomnämnande tack vare den unga Louise Larsson som spelade en av huvudrollerna. Hon gör en strålande rollprestation som höjde sig över resten av tävlingen. Med ett ständigt ironiskt himlande med ögonen pendlar hon på gränsen mellan naturalism och karikatyr av en självständig 12-13-åring och är kortfilmstävlingens mest positiva behållning.