Ordfront
Sex noveller och en kortroman utgör John Ajvide Lindqvists nya bok "Våran hud vårat blod våra ben". I titelnovellen – som författaren själv tycker är det otäckaste han har skrivit, och som nominerades till British Fantasy Award för bästa novell – flyttar en ensamstående pappa med en elvaårig son från stan till ett ensligt beläget hus på landet. För att slita sonen från sitt eviga dataspelande mutar pappan honom att börja spela piano. Men snart får de glada melodierna sällskap av en annan, mörk och oförklarlig. Pojken tycks tala med någon som inte finns. Och i huset har det förut bott en mördare.
Detta är en berättelse när Lindqvist väljer att jobba med små gester och nedtonad dramatik, och det är ofta då han är som allra bäst. Till samma kategori hör också novellen "Speciella omständigheter", om ett ungt par som flyttar till en förortsvilla som de får köpa till ett anmärkningsvärt lågt pris. I huset råder nämligen just "speciella omständigheter"; något som förre ägaren propsat på att mäklaren ska nämna, men vägrat precisera. Drivet, stilsäkert och rörande skildras här den äkta makens allt mer desperata försök att skydda sin fru och det väntade barnet från något som inte finns, som han vet inte finns – men som ändå är där, nere i källaren.
John Ajvide Lindqvist är en mästare på att skildra världar parallella med vår egen. Han sätter den välkända verkligheten i gungning när han låter det vardagliga skiljas från det otänkbara endast av den tunnaste hinna. Han tar folktro och myter och ger dem nytt liv, spelande på det faktum att den moderna människan, som vi gärna kallar oss själva, med allt sitt rationella tänkande och sin upplysthet, evolutionsmässigt sett bara är ett ögonblick gammal. Han lockar oss till landet där vi bodde innan vi blev vuxna och förstod att spöken, varulvar, mylingar och vampyrer inte är på riktigt.
I kortromanen "Tjärven" laddar han på för fullt med hela artilleriet av levande döda och ruttnande kroppar när en klassåterträff på en ö en midsommarafton förvandlas till en mardröm. Här är äckelfaktorn understundom hög, lite för hög, kan jag tycka. Ändå finns också här, mitt bland all skräckfilmsrekvisita, ett underliggande existensiellt perspektiv, liksom i nästan allt han skrivit. Vilka är vi när verkligheten rämnar? Vart går vi när ingenstans finns att fly?
Flera av berättelserna i boken har tidigare publicerats i brittiska och amerikanska antologier, och ges nu ut för första gången på svenska. Läs och rys...