Popföreställning
Spring, Uje, spring – en självbiografisk popföreställning
Av och med Uje Brandelius
Regi: Per Wernolf
Musiker: Iiris Viljanen, Clas Lassbo, Fredrik Myhr
Hörsalen, Norrköping, 18/11
Betyg: 5/5
Du säger lyckan väntar dig om du bara gör rätt
Du tror att du kan välja men du är en marionett
Den 18 februari 2016 hade Uje Brandelius ännu ett möte om sin kommande självbiografiska föreställning, baserad på låtarna från hans nysläppta första soloalbum ”Spring, Uje, spring”. Föreställningens röda tråd hängde fortfarande i luften när han ilade vidare till nästa möte – på neurologiska avdelningen på Huddinge sjukhus. Och där och då kom storyn: han fick diagnosen Parkinsons sjukdom. Ett långsamt kroppsligt förfall, med skakningar, stelhet och minnessvårigheter väntade.
För nytillkomna lyssnare: Uje Brandelius är en av svensk popmusiks tre främsta textförfattare under 2000-talet. Som frontman och motor i Doktor Kosmos har han levererat en liten men mycket stark samling album, där ett hårdmjukt politiskt budskap gift sig med smart humor och med ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” som ständigt underliggande devis.
Grundkonceptet har han med sig i den föreställning han nu turnerar med och som en lite för liten men tydligt gripen Hörsalspublik välsignas med på lördagkvällen. Det är tydligt, roligt och smart men det är framför allt väldigt mycket mer gripande än något han gjort med Doktor Kosmos.
På scenen spelar han upp en metaföreställning om hur föreställningen kommit till. Han kastar oss mellan skratt och klump i halsen, och de låtar som från början mest handlade rent allmänt om hur livet är svårt att hinna med får en ny tyngd ihop med berättelserna om sjukdomsförloppet. Dessutom har han ett formidabelt litet band, med den svårt begåvade Iiris Viljanen i spetsen.
Ett grundtema i berättelsen är Ujes förevisning av systemet ”mapping”, där han för över önskningar från mappen ”Drömmar” till mappen ”Minnen”. Med utgångspunkt från det ger han oss mycket roliga parodier på stå-upp-komik, poetry slam och Galenskaparnas Claes Eriksson. Men det är när han i slutet av föreställningen återkommer till det som tidigare bara verkat vara halvt slumpmässiga humorinslag och knyter ihop den tragikomiska säcken som det går från bra till genialt. Och det är då vi alla med tårar i ögonen och ett resignerat skratt i halsgropen reser oss upp i bänkarna för en stående ovation.
”Spring, Uje, spring” är en ögonöppnare för alla som ser livet springa förbi i rasande takt, oavsett om vi har Parkinson eller inte. Fånga dagen, lev nu, ta tillvara på tiden. Och passa på att se Uje Brandelius om ni får chansen, för om det är något han lärt oss denna kväll så är det att inte skjuta upp saker.
Du tänker att livet är stort och ofattbart
Du tänker det en stund och sen har du levt klart