Svenska influerare jagas av häxspöke på eko-camping

"Feed" förvandlar en influerarresa till en kallblodig rysare. En intensiv och överraskande läskig långfilmsdebut.

Svenska skräckfilmen "Feed" är inte så läskig som den borde ha varit, men den är mer blodig och överraskande än vad man hade kunnat tro.

Svenska skräckfilmen "Feed" är inte så läskig som den borde ha varit, men den är mer blodig och överraskande än vad man hade kunnat tro.

Foto: Scandinavian Content Group

Recension2022-10-27 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skräck

Titel: Feed

Visas på: Bio

I rollerna: Sofia Kappel, Molly Nutley, Vincent Grahl

Regi: Johannes Persson

Speltid: 100 min

Betyg: 3

Konceptet för "Feed" är så klassiskt som det kan bli för en skräckfilm, men kampen om överlevnad dras snyggt till sin spets av ett gäng självupptagna influerare. Gruppen som består av tre par bjuds in till en gratisvistelse på Kittelsjöns eko-camping. I gengäld ska profilerna filma resan för att locka dit nya gäster. Perfekt innehåll till Youtube-kanalen tycker gänget; "Marbella är ute, nu är det staycation som gäller."

I spetsen för gruppen ser vi Jossan (Sofia Kappel från "Pleasure"). Hennes ex Dimman (Vincent Grahl) och hans nya tjej, läkarstudenten Elin (Molly Nutley), har motvilligt följt med. Följarna vet nämligen inte om att Jossan och Dimman inte längre är ett par och de måste därför fortsätta hålla fasaden uppe.

På väg ut till ön och campingen där de ska bo får de höra skrönan om Märit, en kvinna som på 1600-talet blev anklagad för häxeri och dränkte sig i sjön. Nu sägs hon vara kvar i vattnet, där hon drar ned människor och äter upp dem. Jossan tycker att historien är en perfekt inramning för videobloggen, tills det faktiskt är något i sjön som verkar vara ute efter dem.

När gänget plötsligt står försvarslösa utan internetuppkoppling ställs hierarkier och moral mot varandra. Greppet känns igen från kultklassikern "The Blair witch project" som kom 1999.  Likheterna är faktiskt lite väl många. Men även om det inte är en särskilt banbrytande premiss lyckas Johannes Persson ändå göra långfilmsdebut med en egen och underhållande vinkel.

Manuset fångar rätt träffsäkert de ytliga profilerna och handlingen är medryckande. Problemet är flertalet narrativa luckor, som den där inte så lilla parentesen att nödsamtal faktiskt går att ringa även utan att man har mobiltäckning. Dessutom är vändningen en riktig besvikelse. Specialeffekterna och rollbesättningen är inte heller särskilt övertygande, vilket förtar spänningen. Men det kan man nog skylla på att skräckfilmsscenen är så pass underutvecklad som den är i Sverige, det finns inte så mycket att ta avstamp ifrån helt enkelt. Dock är Molly Nutley och Sofia Kappel i huvudrollerna det som bär hela filmen. 

"Feed" är inte så läskig som den borde ha varit, men den är faktiskt mer blodig och överraskande än vad man hade kunnat tro.

Konceptet för svenska influerarskräckisen "Feed" är så klassiskt som det kan bli för en rysare. Men Johannes Perssons blodiga debutfilm bjuder på flera överraskningar.
Konceptet för svenska influerarskräckisen "Feed" är så klassiskt som det kan bli för en rysare. Men Johannes Perssons blodiga debutfilm bjuder på flera överraskningar.