Rock
Linn Koch-Emmery
Being the girl (Boys tears)
Betyg: 4
Det sitter som en smäck redan från början. Efter den inledande treenigheten bestående av "Hologram Love", "No Place for You" och "Linn RIP" är det omöjligt att värja sig mot Linn Koch-Emmerys albumdebut. Stilsäker och kraftfull indierock med oemotståndliga refränger i de två första exemplen och känslosam vacker pop i det mer eftertänksamma dubbelbottnade och humoristiskt självreflekterande tredjespåret.
En sällsynt stark albuminledning av indiedrottningen från Norrköping där hon behärskar både genrens inbyggda skevhet, stilgrepp och den omedelbara popkänslan och samtidigt klarar balansgången från att bli ett retro-eko från indiemusikens storhetstid. Hon klarar att flirta med ett, tja säg Popsicle i dess mangligaste stunder, som gitarrattacken i "Blow my mind" och ändå låta här och nu.
Linn Koch-Emmery har på bara några år lyckats muta in kreddig mark på både den svenska och internationella indiescenen. Efter en handfull singlar och EP-släpp har hon redan utmärkelsen Framtidens Artist (utsedd av P3) och en Europaturné med 60 spelningar på sitt cv. "Being the girl" är en väldigt självklar debut och det känns nästan obegripligt att det faktiskt är hennes första album. Det är ingen vågad gissning att hon kommer att vara ett givet namn på musikhimlen framöver och då inte enbart för de redan invigda.
"Being the girl" släpps 7 maj.