Sprudlande Amason trollband Arbis

På ytan kan Amason ibland tyckas så svala att det är svårt att se hur de skulle kunna uppbåda någon som helst entusiasm.

Amanda Bergman var på ett strålande humör på Arbisd.

Amanda Bergman var på ett strålande humör på Arbisd.

Foto: Andreas Homanen

Recension2020-02-23 19:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

KONSERT
Amason
Betyg: 4
Arbis Norrköping 14/2

Men bandet behöver inte många sekunder på Arbis scen på lördagskvällen för att motbevisa eventuella tvivlare. Lokalen är fylld till bristningsgränsen, och publikens jubel är enormt när bandet drar igång med första låten "Kelly". Allsången och dansen fortsätter sedan kvällen igenom.

Det är sedan en imponerande sprudlande inledning. Amason kan tyckas pretentiösa, men de gör snabbt klart att de är här för att göra det de gör bäst - melodiös popmusik som är så snygg att hälften vore nog. Amanda Bergman på sång, verkar vara på ett strålande humör och dansar sig igenom spelningen.

Med "Elefanten" som fjärde låt drar de ned tempot. Det följs också av ett instrumentalt jammande, som gör att konserten hackar betydligt. Det är dock den enda missräkningen, och Amason repar sig snart.

Att det inte är mer jammande är något Amason ska ha all heder åt. Den inneboende musikaliteten ihop med samspeltheten, borde innebära hur många sådana utflykter som helst. Istället är de ikväll föredömligt återhållsamma med sådant otyg.

Amanda Bergman är så klart bandets klarast lysande stjärna. Hennes röst är som en smekning som tar fram det allra bästa ur varje stavelse, och skänker Amason all sin egenhet, som får dem att stå ut från pop-massan. Det är svårt att inte bara stå och helt enkelt häpna över hur bra det låter.

Bandets andra sångare, Gustav Ejstes, har en mer särpräglad stil, med betydligt mer tuggmotstånd. Han sjunger dessutom inte på de mest direkta poplåtarna, men fyller en fin funktion som bryter av. "Tre karameller" är ett perfekt exempel på detta. Få andra band hade fixat att få in detta utan att det skulle kännas malplacerat.

Avslutningen av den ordinarie delen av spelningen är tyvärr något seg. Amason studsar dock snabbt tillbaka med en strålande version av "Älgen". Sedan är det extranummer och då blir det en fullständigt bedövande vacker "I want to know what love is". Foreigners smäktande 80-talsballad har verkligen fått ett nytt liv i Amasons tappning.

Farhågorna hos undertecknad om huruvida Amason skulle fungera live kom verkligen på skam. Det här är ett av de mest intressanta banden som går att se på scen idag. Sen skadar det inte att göra det tillsammans med en publik som är så upplagd för fest som den här kvällen. 

Karta: Arbis Bar & Salonger