Finns det verkligen något mera att säga om Thomas Quick? Fallet som har kallats vår tids kanske största rättsskandal, och som har orsakat en offentlig träta mellan en av våra mest namnkunniga jurister, Göran Lambertz, och Sveriges allra högsta domstol, d v s Leif GW Persson. Gåtan har vridits och vänts i en lång rad böcker inklusive Sture Bergwalls (som han numera heter) självbiografi Kvarblivelse. Med den som en av flera utgångspunkter tecknar Cajsa Lindholm den komplicerade bild av det som hon tolkar är Sture Bergwalls tankevärld. Cajsa Lindholm har lång erfarenhet som psykoterapeut och tar avstamp i den kunskapen när hon beskriver den komplexa mentala världen hos Sture Bergwall. Boken är en uppgörelse med den förenklade och klichéartade bild som hon menar har varit förhärskande; mytomanen som med hjälp av psykoanalytikern Margit Norell på Säters sjukhus skapade en seriemördare.
I denna kusliga tomhet är en bok som har den klara ambitionen att förklara hur tidiga upplevelser i barndomen präglar och rent av bestämmer hur vi blir som vuxna. Cajsa Lindholm skapar en väv av de vidrigaste händelser som Sture Bergwall var med om, eller i vart fall anser sig ha varit med om, som barn och lägger den över allt det som sedan hände från tidiga tonåren och vidare i hans liv. Hon utgår från objektrelationsteorin som, förenklat uttryckt, betonar relationens roll till föräldrarna för barnets utveckling. Bristande kontakt kan leda till tidiga försvar som splittring och avstängdhet och betar barnets möjlighet att utveckla den unika personliga kärnan som är den psykologiska grunden och drivkraften för all utveckling. Svåra erfarenheter i barndomen kan innebära att förmågan till inre helhet och harmoni aldrig infinner sig. Resultatet kan bli ett liv med ångest och skörhet.
I boken beskrivs hur Sture Bergwall som barn bl a utsattes för långvariga sexuella övergrepp av sin far och hur det senare kom att som ett mantra förfölja honom i livet. Cajsa Lindholm är övertygande när hon binder ihop den teoretiska utgångspunkten med Sture Bergwalls krassa verklighet. Hon är övertygande i att det inte har skapats någon seriemördare, utan att det som Sture Bergwall har berättat om kan härledas tillbaka till hans tidiga år. Hon avhåller sig nogsamt från att ta ställning i de juridiska spörsmålen - var det rätt att slutligt frikänna Sture Bergwall eller inte.
Är det en bok värd att läsa då? Ja absolut, men den kräver en stor portion tankemöda för den som inte är psykolog, men som är intresserad av gåtan Sture Bergwall. Även med en bibehållen ambition att förklara och problematisera skulle språk och förhållningssätt kunna förenklas. Då skulle boken nå ut till ännu fler.