Så makaber att de hembakta kakorna fastnar i halsen

Marschallerna lyser i skymningen på trappan till Östra Husby bygdegård. Publiken samlas och bjuds på alkoholfri premiärchampagne. Detta är första anhalten på Östgötateaterns höstturné bland länets bygdegårdar och Folkets hus. Det är trivsamt att träffas på en bygdegård, och givetvis serveras kaffe och hembakt i pausen.

Marika Strand och Gabriella Boris spelar hemtjänstpersonal som gör en fruktansvärt upptäckt i föreställningen "Fly me to the moon".

Marika Strand och Gabriella Boris spelar hemtjänstpersonal som gör en fruktansvärt upptäckt i föreställningen "Fly me to the moon".

Foto: Niclas Fasth

Recension2022-10-02 13:39
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teater

Fly me to the moon

av Marie Jones

Översättning: Anna Kölén

Regi: Peter Jansson

Scenografi och kostymdesign: Magnus Möllerstedt

Maskdesign: John Hanna

Skådespelare: Marika Strand, Gabriella Boris

Spelas av Östgötateatern på turné under hösten 2022.

undefined
Marika Strand och Gabriella Boris spelar hemtjänstpersonal som gör en fruktansvärt upptäckt i föreställningen "Fly me to the moon".

Den teaterföreställning som serveras är såpass makaber att de hembakta kakorna riskerar att fastna i publikens halsar. En regnig måndag hittar Lotta och Gerd, två undersköterskor (eller vårdbiträden) i hemtjänsten en av sina pensionärer död på toalettgolvet. De vet inte mycket om honom förutom att han gillar Frank Sinatra, läser Aftonbladet och spelar på hästar. Och att just idag brukar de hämta ut månadens pensionsutbetalning åt honom. En tanke föds: vore det inte synd om de pengarna gick till spillo ... ?

undefined
Lotta och Gerd frestas till brottslighet i Marie Jones föreställning "Fly me to the moon"

Och så sätter karusellen igång. Pjästexten skildrar övertygande hur två vanliga hyggliga människor steg för steg kan övertyga sig själva om att fel är rätt. Att det blir roligt beror bland annat på skådespelarna Marika Strand och Gabriella Boris, som bär upp föreställningen på sina rutinerade axlar. Här finns en värme i gestaltningen som övertygar. Tajmningen är utmärkt och samspelet sitter där det ska. När undersköterskorna blir hypernervösa över konsekvenserna av sina handlingar stegras galenskapen och komiken blir halsbrytande.

undefined
Steg för steg övertygar sig Lotta och Gerd om att "fel" är "rätt".

Att det blir roligt beror också på pjäsförfattaren, nordirländskan Marie Jones, som märkligt nog inte presenteras alls, varken i programbladet eller på Östgötateaterns hemsida.Hur som helst får publiken  njuta av en välkonstruerad komedi av klassiskt brittiskt snitt, med tydlig dramaturgi och slagkraftiga repliker. Bortom den komiska ytan finns också ett klart underifrånperspektiv. Lotta och Gerd har slitit många år i hemtjänsten för usla löner, när de snart går i pension blir ekonomin ännu sämre, barnbarnen har det inte så lätt de heller, enda sättet att få pengar över tycks vara att fiffla lite med försäkringskassan ... Den bakvända men fullt rimliga logiken blir: när en enkel arbetare äntligen får en rejäl chans, varför inte ta den? En salt tankeställare som hindrar den komiska soppan att bli alltför söt.

undefined
"Fly me to the moon" är så makaber att de hembakta kakorna fastnar i halsen.