Helgjuten kväll med Rigmor och trion

Det välförtjänta extranumret, Burt Bacharacs ”Close to you” kunde varit ledmotiv om det hade varit en film, inte som nu: en nära, innerlig konsert.

Rigmor Gustafsson med trio gav en nära, innerlig och varm konsert med en blandning av egna låtar och väl valda standardnummer.

Rigmor Gustafsson med trio gav en nära, innerlig och varm konsert med en blandning av egna låtar och väl valda standardnummer.

Foto: Per Carlsson

Recension2019-09-29 13:44
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Rigmor Gustafsson med trio.

Jonas Östholm, piano; Martin Höper, bas; Chris Montgomery, trummor

Betyg: 4

Motala 28/9. Även Crescendo, Norrköping 23/10

Det näst sista numret, extranumret oräknat, var en låt som borde vara sliten, ”Over the rainbow”. Men sällan har jag hört en så inlevelsefull och andlös version som den med Rigmor Gustafsson och hennes utomordentliga trio. Den gamla standardlåten blev helt ny.

Detsamma kan faktiskt sägas om det mesta denna kväll. Dessutom var bredden och variationen på låtmaterialet överraskande.

Rigmor inledde med en egen låt, ”Lovely”, från senaste plattan ”Come home” och fortsatte med den vackra ”Call me lonely”, också den en egen komposition från en äldre skiva. Jonas Östlunds pianospel var ett utropstecken från start men frågan är om inte basisten Martin Höper, vid sidan av Rigmor själv, var bland det bästa med hela kvällen. Hans melodiska, uppfinningsrika och ändå följsamma solon var en ren fröjd. 

De egna låtarna är klart imponerande men det är minst lika fint att höra henne ge sig på mycket fina tolkningar av andras legendariska nummer, som Kate Bush-klassikern ”Wuthering heights”, Joni Mitchells ”Big yellow taxi” och Michel Legrands ”Love makes the changes”. För att inte tala om Birger Sjöbergs ”Den första gång jag såg dig”.

Den korta, snärtiga egna kompositionen ”A different kind” var också en pärla.

Det enda man kunde önskat utöver allt detta var en större publik i Folkets hus stora salong.